av Johan Svensson | 15 jan, 2016 | Snillet |
Nedan inlägg är långt men läsvärt om hur narkotikapolitiken påverkar den enskilda individen. Det är en personlig redovisning av hur ett bruk av medicinsk cannabis ser ut i dagens Sverige. Inlägget tar upp bakgrund, cannabis effekt och problematiken med att självmedicinera en illegal medicin som för denna individ fungerar bättre än legala läkemedel. Jag har valt att inte använda personens efternamn, men vill ni komma i kontakt med henne så kan jag vidarebefordra er önskan om kontakt. Mejla mig i så fall på kontakt@snilletjohan.se.
Med vänlig hälsning
Johan Svensson
Jag har en primär immunnedsättning sen barndomen. Det innebär i stort sätt att man är född med en HIV/AIDS liknande nedsättning av immunförsvaret, men det är inte orsakat av ett virus eller smittsamt, utan en genetisk ”störning”. Detta har jag haft alltså redan sen födseln. Men pga diverse omständigheter, och en sjukvård som är under all kritik, så har jag varit odiagnoserad tills nyligen. Har aldrig fått adekvat vård eller behandlig i Sverige. Istället för att utreda mig, så har man valt att droga ner mig. Så nu har sjukdomen progresserat till en näst intill kritisk punkt, då alla mina symptom hastigt blivit förvärrade. Och har fått åka in och ut från akuten de senaste veckorna.
Mina kroniska symtpom är bla, extrem värk pga. kronisk inflammation av ryggraden, som orsakat benförändringar och en förträngning av ryggmärgen, som ger ständig nervverk i hela kroppen, samt kraftig spacticitet, kramper och nervpåverkan, kroniskt illamående, och 2,5 år av dagliga kräkningar.
Detta har man i den Svenska vården medicinerat med diverse narkotika på recept. Jag har fått utskrivet Tramadol, Buprenofrin, oxycontin (syntetiskt heroin), Stesolid, Ritalin (amfetamin liknande ämne), Zolpidem/Stilnoct, Lyrica, flunitranzepam och en rad andra tunga droger, helt lagligt, bekostat av skattebetalarna, att hämta ut gratis på apoteket.
Polisen är säkert bekant med de flesta av de ovannämnda drogerna, de är ju även vanliga i gatuhandeln, det är jag mycket medveten om, då jag blivit följd och stoppad av folk som hört på apoteket vad jag hämtat ut (de flesta drogerna tog jag aldrig, och resten bara vid behov) och velat köpa dem av mig. Eftersom jag bor i Göteborg så är det en mindre trevlig känsla att bli stoppad av ett gäng killar som är ute efter dina lagliga, receptbelagda mediciner.
Mina symtpom kräver en rad narkotika på recept, om jag vill bli behandlad med lagliga substanser. Men efter att jag för första gången hade upplevt en opioidabstinens, pga. ett kroppsligt beroende av Tramadolen, som läkarna sagt bara var en ”lite starkare värktablett”, så började jag efterforska alternativa sätt att få lindring för mina symptom. Är med i flera internationella stödgrupper för kroniskt sjuka människor, och i samtliga hyllas cannabis som en mirakelmedicin av människor som lider dagligen av diverse kroniska sjukdomar, precis som jag. Jag hade ju rökt cannabis i Finland som tonåring och ung, Då var det avkriminaliserat där, och ingen stor grej alls. Många tanter med reumatism hade en eller två plantor i fönstret, det var inte ovanligt alls. Och även idag kan du lagligt hämta ut cannabis [Bedrocan. Red anm.] på Finska apotek mot recept.
Jag bestämde mig för att prova det i medicinskt syfte, om det kanske kunde ge ens en liten lindring av något symptom. Jag var egentligen emot alla former av drogbruk för mig själv, mådde jättebra utan kaffe och alkohol, och hade inte varit full sen min son föddes, men hade absolut inget att säga till om vad andra vuxna människor väljer att göra med sina kroppar och hjärnor. Och eftersom jag upplevt vilket beroende de receptbelagda medicinerna hade orsakat i min kropp och hjärna, och jag var trött på att gå omkring som en zombie hemma och inte få någon betydande lindring. Samt ha en kronisk trötthet som inte går att beskriva, dels pga själva kroppens nedsatta immunförsvar, dels för att det, trött som jag var, var ofta omöjligt att sova pga. den ständiga nervvärken. Så jag tänkte att det var värt risken, trots att det är olagligt i Sverige.
Mina kompisar kom hem till mig och hade med sig lite röka. Första gången jag rökte cannabis i medicinskt syfte, efter flera års total nykterhet från alla droger, (förutom de på recept), så började jag gråta. Den känslan går inte att beskriva. Alla mina symtom försvann som av magi. Det tog bara 2-3 bloss av en joint, och mina symptom försvann nästan omgående. Jag hade ingen värk NÅGONSTANS i kroppen! Och inget illamående! Inte mycket senare hade jag även en aptit för att äta utan att kvälja! En känsla jag inte hade upplevt på väldigt, väldigt länge.
Den känslan var så otrolig, jag hade glömt hur ett smärtfritt tillstånd känns, jag var så van vid värken. Cannabis ersätter samtliga receptbelagda medicinerna för mig, förutom naturligtvis behandlingar som antibiotika och tex svampbehandlingar för huden, då mitt nedsatta immunförsvar gör mig mer känslig för opportunistiska infektioner. Cancerrisken är i stort sätt ”garanterad”, då immunförsvaret inte är tillräckligt starkt för att bekämpa eventuella cancerceller.
Men eftersom cannabis är bevisat i ett flertal internationella forskningar, vara bla. antibakteriell, immunreglerande/förstärkande, anti-inflammatorisk, smärtlindrande, neuronreparerande, antikonvulsiv, och möjligtvis även cancerdödande. Samt med inga bevisade, negativa bieffekter och ingen risk för överdosering, helt i motsats till samtliga receptbelagda droger jag fått, där risken för död från överdosering är väldigt hög. Så var beslutet enkelt.
Skulle sluta med alla mina receptbelagda mediciner, och gå helt över till cannabis. Låt följderna vara vad de är. Detta är MIN kropp! MIN sjukdom! MITT lidande!
Om ni hade sett min lilla sons lidande tidigare, när han försökte trösta sin sjuka mamma, som spenderade 80-90% av tiden i sängen, i halvt medvetet tillstånd, så skulle era hjärtan brista. Jag var ofta så trött att jag inte förmådde ens att få fram ett leende för min son. Jag fick viska i hans öra, att ”jag ler i mitt hjärta, men orkar inte visa det nu…” Min son har lidit otroligt mycket pga. mina kamper med diverse infektioner, som hjärnhinnesinflammationen, som nästan blev fatal, och extrem, kronisk värk och trötthet. Och det är bara vi två, alltid varit. Min familj bor i Finland. Jag har uppfostrat min son helt själv, utan något stöd från hans pappa, i 10 år. Han är det mest tragiska offret i detta sjukdomsdrama.
Idag är han en glad kille, för att han har en piggare och friskare mamma. Som orkar mer, sover gott och spyr inte varje dag. Som orkar leka och skoja med honom, och vara en närvarande förälder, allt tack vare cannabisen. Även socialen har uträtt våra förhållanden, och noterat svart på vitt i en redan avslutad utredning, att min hälsa har förbättrats avsevärt, och att min son är glad och lycklig. De har inga invändningar mot mitt medicinska bruk, och de önskar att jag kunde hitta en laglig väg att bruka detta.
Min sjukdom är såpass allvarlig, att den kräver även sjukhusbehandlingar, bl.a extremt höga doser av antibiotika, vilket orsakar illamående, och eventuellt även biologiska läkemedel, som i sig kan orsaka cancer. Så kan inte leva enbart på cannabis som behandling. Men det hjälper mot alla symptomen som orsakas av de starka behandlingarna också. Och jag vet att miljoner människor världen över, får otroligt mycket linding av denna underbara, medicinska VÄXT. Det finns fall där barn med svår epilepsi blir symptomfria. HUR kan ni betrakata detta som något ”farligt” och ”skadligt” som ni behöver skydda allmänheten ifrån!? Och HUR kan ni betrakta mig som en missbrukare och kriminell, bara för att jag väljer det absolut hälsosammaste, och bäst fungerande medicinen för min svåra sjukdom!?
Förra våren stod det två civilpoliser nere i trapphuset. Utan att göra några som helst kontroller på plats, som att belysa pupillerna mm., så bestämde de sig att jag var ”drogpåverkad”. Jag skrattade till och tyckte det var absurt! Hade inte rökt cannabis på två dagar, och ett eventuellt litet rus varar i ca. 2 timmar. Men fick åka med till stationen på förhör och för urinprov. Det kom 4 stycken patruller som parkerade utanför vårt hus. Är väldigt omtyckt av grannarna, och detta hade chockat dem alla totalt fick jag höra senare. Jag passade ju deras barn och var (är det fortfarande) omtyckt av alla. Polisen hade gått in i min lägenhet, genomsökt den i 3 timmar. Sprungit upp och ner med hundar mellan källaren och min lägenhet. Allt detta utan att ens nån gång meddela mig att de skulle även göra en husrannsakan. Vilket dessutom inte är lagligt enbart baserat på misstanke för eget bruk.
Jag hade väldigt ont i ryggen och fick sitta långa stunder på väldigt hårda bänkar. Jag blev tvingad och förnedrad att klä mig av naken inför två kvinnliga poliser. Sedan fick jag urinera övervakat och ge över mitt piss till en polis. Sen fick jag efter en stunds väntan, på obekväma bänkar, sitta inne på polisförhör i 2 timmar. Jag berättade att jag är sjuk och att jag självmedicinerar. Den stora insatsen i min lägenhet, som kostade skattebetalarna hundratusentals kronor i förlorade resurser, resulterade i 4 st torkade cannabisblad, sammanlagt vägt 3,3g. Som dessutom var av industrihampa och innehöll inte THC halter höga nog att klassas som narkotika i Sverige. De var pressade i en tavla som dekoration. Men tekniska labbet hade struntat i att testa THC halten. Fick böter på närmare 7000sek, som sjukskriven, ensamstående mamma. Och självklart två anmärkningar i brottsregistret, ”eget bruk” och ”innehav”.
Jag hade börjat må så bra av att ha slutat med alla receptbelagda mediciner och bara självmedicinerat på cannabis, så jag hade till och med kontaktat Göteborgs universitet för att kolla hur mycket jag hade kvar av min utbildning till historielärare för gymnasiet, som jag kämpat väldigt hårt för. Fick studera in hela gymnasiekompetensen på Komvux, gjorde det på 2 år istället för det normala, 3. Jag var sugen på att vidareutbilda mig, och eftersom min mamma är lärare och dramapedagog, och pappa läkare (båda är för en legalisering av cannabis), så kände jag att en historie- och samhällskunskapslärare skulle passa mig perfekt. Fick nästan bara MVG i alla ämnen på gymnasiebetyget från Komvux, och kom genast in på historielärarlinjen.
Men pga av mitt sjukdomstillstånd, så var jag tvungen att avbryta studierna för 4 år sen. Har bara 1,5 år kvar, och hade tänkt studera färdigt nu då jag blivit så mycket bättre. Tack vare CANNABIS. Men eftersom jag nu blivit stämplad en ”missbrukare” och har anmärkningar i brottsregistret, så kan jag inte längre utbilda mig till lärare. Alla skolor kräver utdrag från brottsregistret. Det är ingen praktikplats, som är obligatoriskt för en examen, som tar emot någon som fått straff för ”narkotikabrott”. Polisen förstörde alla mina drömmar och planer för framtiden. De krossade alla möjligheter för mig att utbilda mig till lärare, eller kunna jobba inom det yrket. Och jag är för gammal för att vänta på att det ”försvinner”, det här var min lucka. Har redan slösat bort 4 år av mitt liv då jag varit nerdrogad av den svenska sjukvården.
Tycker ni detta är ett rimligt sätt att behandla kroniskt sjuka människor, som redan har det otroligt svårt och jobbigt? För att jag suttit hemma i lugn och ro, ensam på mitt rum på kvällarna, då min son sover långt borta på sitt rum, och självmedicinerat mina extremt besvärliga symptom, ska jag stämplas och betraktas som ”kriminell” och ”missbrukare”. Jag undrar hur ni sover om nätterna?
Jag har inte haft pengar på länge, och inte råd att köpa cannabis så ofta på den senaste tiden, vilket säkert i sig bidrog även till att jag akut blev så mycket sämre. Men idag fick jag äntligen pengar. Innan jag skrev detta, var jag ute på balkongen och rökte en fet joint. För första gången på 10 dagar, hade jag återigen inga symptom i kroppen. Jag brast i gråt igen. Den senaste tiden har varit väldigt påfrestande. Och den känslan då precis alla dina symptom och värk och illamående bara försvinner, är nästintill religiös. Nu har jag suttit och skrivit på detta ett tag. Tyvärr sitter inte effekten av en joint i mer än ca 2 timmar, sen får jag röka en ny. Borde egentligen ha tillgång till betydligt starkare TCH/CBD, vilket man får av cannabisolja. Men eftersom denna underbara, medicinska växt, klassas som ”narkotika”, i samma grupp med förödande och dödande opiaterna, så får jag nöja mig med dessa korta stunder av symptomfrihet, vilka i sig har i stort sätt räddat mitt liv, och givit min son sin mamma tillbaka.
Nu är det dags att fixa en ny joint, för att medicinera mina symptom. Men om det är kallt ute, så använder en förångare till cannabisen hemma, istället för att röka. Man andas in ånga och får den medicinska effekten på ett hälsosamt sätt, och det ger absolut ingen lukt. Måste även få sjukhusbehandling, men tills jag blir remitterad om ett par veckor, så kommer cannabis att hålla mig i ett hyfsat fungerande tillstånd och vi ska snart ha filmkväll med min son. Så var så goda. Ring Göteborgspolisen och skicka hit dem igen. Spendera en massa resurser ni kunde lägga på att lösa riktiga brott, och jaga istället oskyldiga cannabisbrukare.
Eller kanske åk hem till kvinnor och män som blir misshandlade hemma? Som när mitt ex var våldsam mot mig, och misshandlade mig i 2 år. Ofta ringde jag polisen då, och oftast fick man höra ”Alla patruller är upptagna just nu. Jag ska se om jag kan skicka någon dit om några timmar”. Ja några timmar är ju bra, då ditt fulla ex står med en kniv utanför badrumsdörren, där du låst dig in med ditt barn, för att ringa polisen…. Som ofta inte kom… Undrar vilken ensamstående, kroniskt sjuk mammas lägenhet de då var upptagna med att husrannsaka?! Då mitt ex försökte döda mig…
Det är MIN kropp! Det är MIN sjukdom! Det är MITT lidande. Som jag sa, polisens insats gjorde att jag inte längre har något att förlora. Ni har redan förstört allt ni kan förstöra för mig. Snart kommer även Trafikverket att dra in mitt körkort, eftersom jag har ”drogmissbruk” och de ”litar inte på min förmåga att köra ett fordon”.
Precis som ett 2 timmar litet rus/lugnande känsla på kvällen, innan jag lägger mig, skulle påverka mitt körande då jag använder bilen kanske runt eftermiddagen nästa dag. Bilen är som min rullstol. Utan den kommer jag ingenstans. Har aldrig påträffats påverkad i trafiken. Aldrig varit med om en olycka. Aldrig kört påverkad. Precis som många av de receptbelagda droger som jag haft, som kräver ett eget omdöme av påverkan, och förmågan att köra, så kan man utan tvekan även bedöma sin grad av påverkan för att köra bil efter att man brukat cannabis, En medicinsk dosering ger knappt någon psykoaktiv verkan ändå, det är mest den kroppsliga symptomlindringen jag upplever. För precis som med alla mediciner, så försvinner biverkningarna efter ett tag.
Men bara för att polisen stämplade mig som ”kriminell” och ”missbrukare”, så kommer jag nu även förlora friheten att röra mig fritt. Har väldigt svårt att gå långa sträckor. Inga mer aktiviteter med sonen heller, för vi kan inte ta oss nånstans, utan att trötta ut mig och eventuellt trigga ett nytt skov.
Hela mitt liv är förstört pga att jag självmedicinerar med cannabis. Är detta rimligt nånstans? Och åter igen; Hur sover ni om nätterna!?
Jenni Göteborg
