Inläggsfoto: Simon Röder. Redigering: mig.

Detta inlägg är till stor del baserat på narkotikadebattören Magnus Callmyrs utmärkta sammanfattning av debatten.

I dagarna fick vi en tydlig inblick i hur det narkotikapolitiska arbetet går till i Sverige. Efter att Magnus Ek (förbundsordförande CUF) i GP publicerat en debattartikel om legaliseringen av cannabis väntade jag spänt på vilka motreaktioner texten skulle väcka.

Förvånande nog vågade SSU denna gång ta bladet från mun och kasta sig in i debatten, tillsammans med både kända och okända ansikten. Gemensamt för alla repliker till CUF:s debattartikel är att de kantades av både lögner, härskartekniker och uppenbart ohederlig statistik.

Låt oss se på hur en klassisk svensk cannabisdebatt går till:

23 maj

CUF publicerar sin debattartikel i GP.

24 maj

Philip Botström (förbundsordförande SSU) och Disa Chrapkowska (folkhälsopolitisk talesperson SSU) svarar dagen efter i en replik med rubriken Drogliberalerna har fel – legalisering en fara för unga. Följande problem finner vi med deras replik:

• De bemöter aldrig sakfrågan som tas upp i Magnus Eks debattartikel: de eventuellt negativa effekterna hos en fortsatt kriminalisering.
• De använder upprepade gånger stigmatiserande och förminskande ordval som ”drogliberaler”, utan att kunna precisera vad det innebär.
• WHO, den enda källan de hänvisar till i sin replik, rekommenderar en avkriminalisering av droger.
• De hävdar att ”Sverige behöver en narkotikapolitik som är restriktiv mot narkotika i samhället” utan att kunna påvisa några som helst belägg varför det är så.
• De hävdar att ett cannabisbruk ”riskerar att permanent sänka användarens IQ-nivå” utan att kunna redogöra för någon källa. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd. Antagligen menar de Dunedin-studien, som påvisade en generell minskning av 6 IQ-punkter hos enbart 23 unga mycket tunga brukare, om man samtidigt valde att bortse från socioekonomiska orsaker eller bruk av andra droger. Permanent minskning av IQ har ännu inte kunnat påvisas i någon studie som enbart utgår från ett cannabisbruk.
• Till min kännedom är det ingen i debatten som ”vill släppa cannabis fritt”, vad det nu innebär. En eventuell legalisering är inte aktuell utan en tillhörande strikt reglering, med tung beskattning och höga åldersgränser. Det är ju precis därför CUF vill legalisera cannabis; de menar att en hårt kontrollerad marknad är att föredra istället för den svarta marknad vi har idag, där kriminell verksamhet har ensamrätt på all produktion, distribution och inkomster.
• Ingen påstår att cannabis är ofarligt. Det intressanta är ju hur farlig drogen är.
• Hur ett folkligt stöd kan anses som styrande i viktiga hälsofrågor som denna framgår inte heller. Problemet är väl att frågan utformats som att vi enbart har två val: en restriktiv narkotikapolitik eller att knarket ”släpps fritt”. Inga andra alternativ påstås vara aktuella att överväga.
• Författarna påstår även att en restriktiv narkotikapolitik ”bidrar till att färre unga testar” samt ”förhindrar människor att över huvud taget börja bruka narkotika”. Hur gör de den kopplingen? Ett vanligt argument är att Sverige har ett förhållandevis lågt antal niondeklassare som testat cannabis, men att det skulle bero på vår restriktiva narkotikapolitik har ännu ingen lyckats påvisa.
• Ingen påstår heller att en legalisering av cannabis skulle lösa problematiken kring ett problematiskt bruk av droger. Men vad säger att en restriktiv narkotikapolitik gör det?

Jag har upprepade gånger försökt nå både SSU, Philip och Disa för att debattera felaktigheterna i deras replik. De har valt att ignorera alla sådana försök.

26 maj

Nu inkommer psykiatern Jonas Gondingers replik med rubriken Jodå, cannabis är en dödsdrog. Hans svar består av tre punkter vilka han kallar ”tre grundfakta”. Följande problem finner vi med hans replik:

• Jonas hävdar att ”enligt forskningen räcker det att ”röka på” cannabis cirka 50 gånger för att personen skall riskera att drabbas av Schizofreni med kroniska vanföreställningar och hallucinationer”. Ingen källa anges. Vi antas lita på Jonas ord att det stämmer, trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd.
• Jonas hävdar att ”THC orsakar kognitiv svikt. Detta innebär på ren svenska att man blir dum i huvudet”. Ett (enligt min personliga åsikt) mycket problematiskt uttryck för att komma från en psykiater. Som enda källa används anekdoten vad Jonas ”och hans kolleger” mött i sitt arbetsliv. Även detta påstående saknar vetenskapligt stöd.
• Vidare hävdar han att ”THC är en vanlig inkörsport till tyngre droger” samt att det ”inte [är] ovanligt att heroin blir sista steget i missbrukarkarriären” utan att kunna redogöra för någon källa. Även detta påstående saknar vetenskapligt stöd.
• Jonas hävdar även att ”cannabis förkortar livet hos de som missbrukar drogen”. Han misslyckas även här med att redogöra för någon källa, men jag utgår från att han menar studien från KI som bemöts här.

Samma dag inkommer även Kai Knudsens replik med rubriken Cannabis skadeverkan är ingen bagatell. Kai är välkänd inom cannabisdebatten och har några gånger avslöjats med att ljuga om statistik, feltolka data och påstå dödliga effekter som saknar evidens. Följande problem finner vi med hans replik:

• Kai hävdar att legaliseringen av cannabis inneburit ökade sjukhusvistelser från 2008 till 2013. Men då legaliseringen skedde först 2014 får vi utgå från att överläkaren Kai antingen glömt hur man räknar årtal, eller rakt av ljuger.
• Återigen blandar Kai friskt data från toxreg och dödsorsaksregistret för att finna en dödlighet som egentligen inte finns, i hopp om att skapa opinion hos icke insatta läsare. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd.
• Precis som Jonas Gondinger hävdar Kai att ett bruk av cannabis leder till för tidig död. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd.
• Kai hävdar i likhet med Jonas Gondinger att ett cannabisbruk leder till ”haschpsykos”. Hans enda källa är anekdoten ”Nyligen hade vi en patient som i en cannabispsykos kastat sig ut från en byggnadsställning och ådragit sig omfattande frakturer men överlevde otroligt nog. En ung kvinna dog nyss på vår avdelning efter en överdos av amfetamin, heroin och cannabis”. Trots att påståendet saknar vetenskapligt stöd: Källa 1. Källa 2. Källa 3.

Majoriteten av dessa punkter ingår i slutrepliken från CUF som publicerades 30 maj.

Varför tvingas man ljuga för att finna argument till en fortsatt kriminalisering? Decennier av skräckpropaganda har gjort att förbudssidan kan påstå i stort sett vad som helst utan att majoriteten av läsarna misstror innehållet. Valfri förbudsivrare hade kunnat påstå att cannabis ger dig puckelrygg, grön hud eller förvandlar dig till satanist utan att majoriteten av Sveriges befolkning hade ifrågasatt det.

Att de saknar vetenskapligt stöd spelar ingen roll. Droger är ju fel.
Att de ljuger om statistiken bakom sina påståenden spelar ingen roll. De står ju på den goda sidan.
Att de använder anekdoter som evidens för sina påståenden spelar ingen roll. Knark är ju bajs.

Varför tvingas förbudssidan ljuga för att finna argument för en fortsatt kriminalisering?