Hot om polisanmälan från Anhöriga Mot Droger

Hot om polisanmälan från Anhöriga Mot Droger

Igår kväll fick blev jag plötsligt taggad i en kommentar på Facebook. I en grupp där många oliktänkande ofta för ivriga debatter om svensk narkotikapolitik hade jag skrivit om när en icke namngiven person 2003 blev fälld i Pressens Opinionsnämnd. Personen, som i anmälan kallas ”L”, blev fälld för att på ett orätt sätt hängt ut en annan privatperson med bakgrund av ett privat samtal de haft. ”L” hade använt samtalets innehåll i ett debattinlägg med titeln ”Det är väl klart att knarkarna vill ha Subutex”.

Spola fram två veckor och jag klickar på aviseringen för att se kommentaren jag taggats i.

hot01

Nu är det inte helt ovanligt att diverse konton kommer med hotfulla kommentarer, men denna gång kom det från Karin Stenmarck Olsson, ordförande för Anhöriga Mot Droger i Täby. Under kvällen fortsatte Karin med fler kommentarer i samma stil.

 

hot03

hot02

hot07

hot08

hot09

Varför gör Karin så här? Vem är denna ”Lena” som Karin talar om? Varför är hon så arg?

Jag tror jag vet.

Under de senaste månaderna har jag fokuserat på föreningen Anhöriga Mot Droger (AMD), som har ett nära samarbete med lobbyorganisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). AMD:s ordförande Lena Larsson har till och med ynnesten att skriva krönikor i RNS eget magasin Narkotikafrågan. En av Lenas texter skriver jag om här.

AMD verkar på ytan syssla med rätt bra saker. De agerar stöd åt oroliga föräldrar till barn som utvecklat ett problematiskt bruk till droger. De svarar på frågor via telefon och genom att besöka något av deras lokala föreningar. AMD uppger sig vara ”emot droger” och erbjuder ett lyssnande öra till den som känner sig ensam eller behöver prata.

Men det finns en mörkare sida av AMD som inte många känner till. Det är denna sida av AMD jag kritiserat. Karin verkar missuppfatta min kritik mot föreningen AMD som att jag angripit Lena Larsson som person. Detta stämmer givetvis inte.

Min kritik mot föreningen AMD består av dessa punkter:

Kort sagt – vad sjutton menar AMD med sin uttalanden, och hur sjutton kan de ha ett sådant inflytande i svensk narkotikapolitik? Hur kan lobbyorganisationer som RNS vilja förknippas med AMD?

Det är ytterst ovanligt för Lena Larsson eller AMD att svara på någon typ av kritik. Själv är jag blockad i alla sociala kanaler de hanterar.

Men en polisanmälan, det riskerar jag tydligen.

Svensk narkotikapolitik är ett träsk. Du kan utan sakkunskap eller intresse för huruvida dina påståenden har vetenskapliga belägg eller ej klättra i den narkotikapolitiska karriärstegen, ivrigt påhejad av några av Sveriges äldsta lobbyorganisationer.

Det enda du behöver göra är att stödja en fortsatt repressiv narkotikapolitik. Resten är oviktigt.

Uppdatering 7 april

Efter att Karin sett detta inlägg svarade hon på kritiken. Sedan dess är det knäpptyst.

karinsvarar

Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen

Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen

Jag brukar säga att det i Sverige är tillåtet att påstå precis vilka myter och lögner som helst, så länge du stöder en fortsatt repressiv narkotikapolitik. Ingen kommer någonsin fråga efter evidens, vetenskapliga belägg, varför du använder långsökta korrelationer som faktaunderlag i föreläsningar eller varför du använder dig själv som referens i dina egna publikationer. Det spelar inte ens någon roll om du hävdar att hasch förvandlar ungdomar till satanister. Det existerar ingen myndighet som kvalitetssäkrar att informationen stämmer. Ingen ställs till ansvar för att någon skulle fara med uppenbara lögner i denna viktiga hälsofråga.

Detta har fått mig att funderar över hur långt lobby- och nykterhetsrörelsen är beredda att gå i  sin skräckpropaganda. Det måste finnas en gräns där även den mest hårdföra förbudsivrare stannar upp. Tänker till. Frågar sig själv vad sjutton de sysslar med. En slags mänsklig gräns där även decennier av Bejerotsk indoktrinering måste ge vika för sunt förnuft.

Idag tror jag vi nått den gränsen.

Nedan två bilder föreställer en krönika av Lena Larsson, förbundsordförande i Anhöriga Mot Droger (AMD). Denna har Lena skrivit i senaste utgåvan av Narkotikafrågan, ett magasin från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS), en av Sveriges äldsta lobbygrupper på förbudssidan.

I vad som bäst kan beskrivas som paranoida fantasier raljerar Lena över påhittade situationer som till min kännedom enbart existerar i hennes huvud.

Jag, och många med mig, har många gånger talat direkt med Lena Larsson angående hennes påståenden om att cannabis ”sätter sig på psyket”. Vi har visat att påståendet om att drogen orsakar psykos och schizofreni är baserat på korrelationer och bristfälliga studier. Inga kausala samband har i dagsläget ännu påvisats.

Lenas beskrivningar av avkriminalisering och legalisering har jag hittills bara sett från henne. Aldrig har det påståtts, även från de regeringspartier och ungdomsförbund som stöder mer liberalare cannabislagar, att knarket ska släppas fritt för vem som helst (oavsett ålder) att bruka, sälja eller bära på sig hur de vill. Varför känner sig Lena tvungen att ljuga?

Lena verkar tro att det enbart existerar EN sort cannabis. Som om drogen i alla typer och sorter plötsligt ökat mångfaldigt i styrka. Den typ av cannabis hon talar om är extremt sällsynt. Lena avslutar sin text med att fråga läsaren om de verkligen skulle vilja träffa en påverkad människa ”i kassan på Coop eller ICA?” . Till min kännedom har ingen någonsin påstått att cannabisbrukare ska arbeta eller köra ett fordon under påverkan.

Varför väljer RNS att distribuera denna text? Hur skulle denna hopplöst infantila åsiktsartikel om en viktig hälsofråga kunna bidra med något av värde till debatten?

Jag har min egen teori om varför. En icke insatt läsare kan missta Lenas text för fakta. En rädd läsare ifrågasätter inte en fortsatt repressiv narkotikapolitik, oavsett dess metoder. Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen.