Förra veckan avlöpte Svenska Brukarföreningens seminarium ”Är politisk ideologi viktigare än att rädda liv?”. Talare var bland annat Inger Forsgren, Björn Fries, Ted Goldberg, Karin Rågsjö, Anti Avsan, Magnus Linton samt Christina Gynnå Oguz. Detta inlägg kommer dock ej handla om seminariet i helhet, utan om en intressant fråga och dess svar.
Nedan klipp är från ovan nämnda seminarium. 37:20 får Anti Avsan frågan från forskaren Fredrik von Kieseritzky, om varför det är så få politiker som lyssnar på vad forskningen och evidensen har att säga. Frågeställningen avslutas med att Fredrik presenterar en studie som statistiskt säkerställer att i stater där medborgare får chansen att använda medicinsk cannabis istället för opiater, minskar dödligheten med 25-40%.
En gång till: i stater med medicinsk cannabis faller dödligheten av opiater med 25-40%.
25-40%.
Anti Avsans svar består av följande motargument:
Han har personligen besökt Kalifornien och sett hur distributionen av medicinsk cannabis ”fungerat dåligt”. Vad han menar förklaras aldrig.
Han poängterar hur ett långtgående cannabismissbruk kan ge ”försämring av den kognitiva förmågan”. Vad det skulle ha med frågan att göra framgår inte.
Han påstår att cannabis ”kan minska IQ” utan att gå in på vidare detaljer. Med största sannolikhet syftar Anti på Dunedin-studien, en rapport som lider av många problem. Vad detta skulle ha med opiatdödlighet att göra framgår inte.
Anti avslutar med att berätta hur man i Holland vill omklassifiera stark cannabis till en tung drog. Det har man talat om i många år nu – det är ingen nyhet och det har framför allt inget att göra med frågan han svarar på.
Anti undviker helt att kommentera det faktum att det finns åtskilliga liv att rädda i Sverige. Punkterna han tar upp är ett ofta standardsvar när det ska låta som att man svarar. Anti menar att en eventuell minskning av dödlighet vägs upp av risken för att bli.. ja, vad?
Sveriges förra justitieminister Beatrice Ask är bland annat känd för intervjun i SR där hon insinuerar att dödlighet är att föredra framför risken att bli ”såsig i huvudet”. Svaret är nästan i samma klass av total avhumanisering av brukare som Margot Wallströms ”nej”, när hon fick frågan om hon kunde tänka sig att överväga alternativ till den svenska linjen om det skulle rädda liv.
Anti har nu sällat sig till en mycket liten skara svenska politiker som alla menar samma sak: det är värre att riskera (oavsett hur liten risken är) att bli såsig i huvudet – än det är att dö. Den politiska ideologin är tydligen viktigare.
Personligen anser jag att Sveriges polis gör ett förbaskat bra arbete. I den absoluta majoriteten av allt polisarbete lugnar de ner våldsamma situationer, skapar trygghet, arbetar proaktivt och brottsförebyggande, de syns och de hörs. Polisen lever i samhällets tunga baksida som medborgare ofta inte kan, vågar eller vill se. Jag som skriver har flera gånger i min ungdom varit i behov av polisens närvaro, och har (nästan) bara bra erfarenheter av det. Självklart har jag sett rötägg agera onödigt våldsamt eller rasistiskt – men inte dömer jag ut en hel verksamhet för det. Vi är trots allt bara människor. Med mänskliga styrkor och svagheter. Jag klandrar inte polisen för det.
Men ibland spricker fasaden och en mörkare sida kommer fram – ofta ifråga om synen på cannabis, spice, problematiskt bruk, anledningar till bruk och drogers verkan. Plötsligt förs en politisk agenda baserad på halvsanningar, myter och påståenden utan evidens. Demoniseringen av brukare verkar vara ett ingenmansland där inga regler gäller och polisens personliga åsikter bryter igenom.
Södermalmspolisen gick 18 augusti ut med följande tweet:
Spice dödar även där cannabis är mer eller mindre lagligt. Knarkliberaler brukar hävda annat https://t.co/8WJNnN410g
Länken pekar till detta inlägg på Facebook. Ett dödsfall i Kalifornien där en ung man dött i en överdos av spice. Södermalmspolisen tvekar inte en minut med att publicera ”nyheten” att spice fortsätter vara dödligt, trots att cannabis finns tillgängligt. Denna ensamma tweet fick mig att sätta morgonsmörgåsen i halsen av flera anledningar.
Forskning visar att personer som brukar spice, gör det för att cannabis är illegalt. De vill helt enkelt inte bryta mot lagen, förlora jobbet eller riskera bli av med sina barn. Att ni motsätter er cannabis ökar bruket av spice. Er egen verksamhet bidrar till användningen av spice.
Dessa ”knarkliberaler” ni talar om är engagerade människor som vill se att dödsfallen av spice minskar. Helst att de försvinner helt. Att sätta nidnamn på oroliga medborgare hjälper vare sig er eller oss som vill bekämpa det problematiska bruket. Om ni anser det ”knarkliberalt” att vilja minska dödsfallen, då är ni själva en del av problemet.
När någon ber om evidens möts de av en tweet jag sannerligen inte håller med om stämmer. Överlåt hellre åt evidensen att bestämma hur vi angriper spice, inte vår personliga åsikt.
@hugohugolugo Man kan slå varandra i skallen med olika vetenskapliga undersökningar. I slutändan återstår det egna ställningstagandet. — YB Södermalm (@YB_Sodermalm) 19 augusti 2015
Vi befinner oss i en situation där polisen prioriterar brukare av Cannabis, en icke-dödlig drog med bevisat medicinska egenskaper, som orsakar mindre skadeverkan och tendens till problematiskt bruk än hos alkohol och tobak – vilket tvingar brukare att använda fullt legala varianter av potentiellt livsfarlig spice. De driver en politisk agenda för en fortsatt repressiv narkotikapolitik, som ju bidragit till att spice ens existerar till att börja med.
Ingen påstår att liberalare cannabislagar automatiskt suddar bort spiceproblemet från samhällets white board. Men det hjälper sannerligen till att driva problemet i rätt riktning.
Nyligen uppmärksammades ett fall där polisen beslagtagit pipor, grinders och bongar från Hagmans Tobak i Sundsvall. Motiveringarna var som följer:
På en del av vattenpiporna var det marijuanablad och bilder på Bob Marley, vilket även det underförstått syftar på Marijuana. Färgerna på en del av produkterna “Gul, Grön, Röd” syftar också på marijuana.
(…) startkit innehållande bl a en grinder och pipa. Det är som ett komplett kit för att kunna röka t ex marijuana.
Sundsvallspolisen har sedan lång tid försökt knäcka Hagmans Tobak genom att bland annat beskylla dem för att sälja ”startpaket för amfetamin- och kokainanvändning” vilket i själva verkat var fullt legal snifftobak. De har även beskyllt butiken för att sälja ingredienser för att framställa spice, vilket visade sig vara nikotinfri tobak.
Så lyder rubriken i en debattartikel hos Sydsvenskan skriven av Fanny Nyberg, Föräldraföreningen Mot Narkotika (FMN), som en replik mot att cannabisrörelsen organiserar sig i Malmö. Hela texten är ett exemplariskt exempel till varför så många i Sverige just nu kämpar för en evidensbaserad droginformation, fri från dogmatiska nykterhetsorganisationer som i sin kamp för ett drogfritt samhälle gör allt de kan för att Sverige ska fortsätta med sin repressiva narkotikapolitik.
Det är svårt att bemöta Fannys åsikter då de i huvudsak är empiriska och bygger på feltolkad data – men jag ska försöka. I huvudsak gör Fanny samma vanliga fel som de flesta förbudsivrare vi sett de senaste åren:
Hon presenterar enbart skräckpropaganda.
Hon belyser enbart de negativa sidorna hos cannabis.
Hon feltolkar statistik.
Hon undviker konsekvent att backa upp sina påståenden med belägg eller källor. Istället låter hon sina egna erfarenhet forma sin åsikt.
Plötsligt är cannabis dödligt
Sverige är underligt. Enbart här verkar folk dö som flugor av cannabis. Enligt Fanny ”omkommer ett sextiotal personer i Sverige varje år med cannabis – men inga andra droger – i blodet”. Jag kan bara gratulera till detta scoop, som är ett okänt begrepp i resten av världen.
Cannabis är så gott som omöjligt att överdosera. En annan effekt är att du (tyvärr) inte blir odödlig, vilket innebär att om du blir överkörd av en bil så kan du dö, trots att du har cannabis i blodet – och det är här Fanny misstolkar statistiken. Att dö med cannabis i blodet är inte samma sak som att dö av cannabis. En logisk självklarhet för de flesta av oss.
Att FMN inte gör skillnad på cannabis och heroin är en inställning till drogfrågan som får tala för sig själv. Personligen anser jag iställningen horribel hos en drog som inte dödar. Till skillnad från alkohol och tobak som varje år dödar en folkmängd i storlek med Sveriges befolkning. De effekter (skuld, oro, ångest etc) som FMN beskriver beror nog istället på den totala avhumanisering och utfrysning av brukare som FMN förespråkar.
Cannabis som medicin
Ingen påstår att cannabis är ofarligt. Precis som allt i livet kan det missbrukas med allvarliga följder. Även som självmedicinering används cannabis som substitut till många lagliga droger för att bland annat undvika allvarliga biverkningar. Men att feltolka statistik och blanda det med egna erfarenhet för att nå en slutsats som inte stöds av modern forskning – det kan vara dödligt.
Det blir extra komiskt när FMN i linje med Sveriges nykterhetsorganisationer motsätter sig skademinimerande åtgärder som sprutbyte, injektionsrum och LARO – läkemedelsassisterad rehabilitering. Åtgärder som bevisligen räddat många liv och effektivt håller ned spridning av sjukdomar som hepatit och HIV. Men vad betyder det i kampen för ett drogfritt samhälle?
Tvärtom vad Fanny anser sig veta existerar cannabis som läkemedel i flertalet civliserade länder som Finland, Canada, Tyskland, Italien mfl., under namnet Bedrocan. Patienter med t ex Crohns sjukdom får varje dag hjälp av cannabis när de inhalerar drogen.
I Sverige kan svårt sjuka patienter få tillgång till Sativex, ett läkemedel med THC.
Min kritik mot FMN och Fanny Nyberg
FMN distribuerar i likhet med ECAD publikationer av Allan Rubin. En självutnämnd drogforskare som bland annat påstår att hasch orsakar homosexualitet.
FMN förespråkar en total utfrysning av individer som brukar droger – oavsett om bruket är problematiskt eller ej. Nätverket måste ”upphöra med varje missriktad hjälpinsats”, som de själva kallar det.
Fanny är alltid välkommen att debattera cannabisfrågan, men jag rekommenderar mer kött på benen nästa gång. Allt vi hittills sett är samma gamla skräckpropaganda vi blivit matade med sedan 70-talet.
Att skademinimering (harm reduction) räddar liv är en självklarhet för alla som är insatta i konceptet. Istället för att prioritera straff är skademinimering utformad med andra resultat i åtanke: att rädda liv och minimera skador. Ser vi på länder som Portugal där skademinimering varit policy i över 10 år märker vi en rejäl minskning bland drogrelaterad dödlighet. I Portugal har polisen fortfarande lika mycket att göra i omhändertagandet av drogbrukare, men enbart för att se till att de hamnar i vårdsystemet. Väldigt få brukare arresteras för att senare straffas.
Tar vi bort straffen och istället lägger resurserna på vård och information så mår brukarna bättre. När stigmat försvunnit söker de sig själva till sjukvården. Legala droger innebär att de inte tvingas använda gatudroger eller köpa farliga nätdroger som spice. Man kan nästan dra slutsatsen att kriminaliseringen av droger är mer skadlig är själva drogerna. Något som vi ”drogliberaler” påstått rätt länge nu. I så gott som alla länder och stater där droger avkriminaliserats eller legaliserats ser vi mindre brott, färre döda och ett tryggare bruk. Sprutbyte minskar blodsjukdomar som hepatit c samt HIV. Injektionsrum sätter brukaren i direktkontakt med sjukvården.
Här kunde man kanske dra slutsatsen att skademinimering var något som alla ville sträva efter – oavsett på vilken sida man befinner sig i drogdebatten. För vad kan var viktigare än att rädda någons liv? Richard Branson sammanfattade det bäst när han besökte Göteborg 2014: ”Should we do everything we can to save someone’s life”? Svaret är självklart.
Igår hade jag på Twitter en fruktbar debatt med chefredaktören på en av de större nykterhetsmagasinen i Sverige. Argument mot en avkriminalisering av cannabis bemöttes och följdes av nya argument. Plötsligt möttes jag av en fråga jag aldrig fått förut.
Om skademinimering verkligen räddar liv – var finns forskningen som bevisar det?
Jag stannade upp. En chefredaktör inom drogområdet som lever i tron att skademinimering inte räddar liv? Att det skulle vara bättre för hälsan att bli körd till sjukhuset istället för häktet, är så självklart att jag inte ens funderat på att det skulle kunna vara annorlunda. Jag drog mig snabbt till minnet ett flertal artiklar, studier och dokumentärer från källor som Forbes, National Geographic, TIME etc som alla hyllar skademinimering. Men forskning som stöder teorin? Utmaningen antagen!
En snabb sökning på ”harm reduction drug” på bland annat Google Scholar presenterade följande resultat.
Slutsatsen jag drar är att tidigare nämnd chefredaktör lyckats med konststycket att totalt missa en alltmer överväldigande forskning som påvisar att skademinimering räddar liv. Kopplingen till cannabis kan enkelt göras, då en avkriminalisering eller legalisering hade kunnat hjälpa till med en rad förbättringar:
Problematiska brukare kan söka sig till vård och polis för hjälp, utan hot om straff.
I intervjuer med brukare av farliga nätdroger som spice, framkommer det tydligt att de brukar drogen eftersom cannabis är olagligt.
Brukare skulle kunna köpa cannabis under säkra former, trygga i vetskapen om att de har kontroll över kvalitén på produkten.
Vi tar genast bort ett stort ekonomiskt incitament hos gängen som idag har fullständiga rättigheter till all distribution och försäljning.
Så min replik är: nu när du har forskningen på bordet, varför inte börja lyssna på evidensen? Vad är det farliga i att prioritera människoliv framför straff? Skademinimering räddar liv.
Uppdatering 23 juni kl 17:00
Chefredaktören svarade under dagen i tre omgångar.
Det enda du svarat är m statistik från Portugal… Inte övertygande.
Men herregud så oärligt, du citerar mig alldeles galet! Jag ifrågasatte forskningsstödet för avkrim & legalisering! Skärpning!
Sånt här får mig att ruttna på hela debattstilen. Fult.
Min replik: Om det inte redan framgått så ingår avkriminalisering och/eller legalisering av droger i konceptet med skademinimering. Kortfattat kan skademinimering sammanfattas som avkriminalisering och/eller legalisering + ökade vårdinsatser. Precis som forskningen jag hänvisar till beskriver.
Långsiktig forskning från andra länder än Portugal är svår att hitta då en eventuell legalisering är svår att finna. Om du anser forskningen vara bristfällig enbart för att den ibland härstammar från Portugal, mottager jag gärna argument till varför du anser detta.
Jag har tidigare blivit kritiserad för användandet av ordet förbudsivrare. Detta är befogad kritik som jag gärna bemöter. Min definition av en förbudsivrare: en person som enbart är intresserad OM ett bruk av droger är förekommande, utan att någonsin fråga sig VARFÖR bruket är närvarande.
Kort sagt, en person som inte bryr sig varför någon började bruka droger till att börja med. Något som enligt mig tyder på att personens engagemanget i drogfrågan är av det moraliserande slaget, utan något intresse av evidens. Att enbart se till förekomsten av en drog och tro att det är den enda roten till personens problematik.
Personligen anser jag att fattigdom, utsatthet, psykisk ohälsa och arbetslöshet är starkt bidragande orsaker till varför någon börjar bruka droger. Men jag antar att det är lättare att skylla på drogerna, än att ta ansvar för våra socioekonomiska problem.
Här är några bilder på förbudsivrare i media senaste året.
En riktig klassiker. Sveriges tidigare justitieminister Beatrice Ask (M) trodde på allvar att människor dog i drivor efter legaliseringen av cannabis i Colorado. Kanske var det morgondrogen (kaffe) som gjorde att hon missade att artikeln var skriven av en parodisajt.
Klicka för större bild. Mikael Jeppson från Maria Ungdom menar att dialogen om droger ej bör ske med ungdomar då de är ”för pålästa”. Istället bör vi rikta in oss på de som inte vet bättre, t ex deras föräldrar.
Klicka för större bild. Sara Skyttedal (KD) ger sig ivrigt in i debatten om cannabis.
Klicka för större bild. Staffan Lingstedt (Kungsbackapolisen) går ut i media med sin egen teori varför någon börjar bruka droger.
Staffan delade även ut broschyrer till föräldrar efter ett informationsmöte om cannabis.
Eftersom Sveriges narkotikapolitik ej är evidensbaserad lägger sig Scientologerna gärna i ”debatten” om cannabis. Genom att säga rätt saker (cannabis är livsfarligt) säkrar de varje år miljontals kronor i statliga bidrags- och projektpengar. Bland annat genom sajter som droginformation.nu.
