Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle recenserar sig själva i Läkartidningen

av | 17 dec, 2015 | Snillet | 1 kommentar

”Myten om den ofarliga drogen” är rubriken på recensionen av Pelle Olssons bok ”Big Marijuana”. Recensenten är AT-läkaren Nils Littorin. Båda dessa personer ”råkar” tillhöra Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). Samma organisation som finansierade boken är alltså samma organisation som recenserar den. Här föreligger ett uppenbart jäv som RNS inte bryr sig om.

Utöver detta är här en lista på felaktigheter i recensionen.

  • Nils Littorin insinuerar redan i rubriken att cannabis hävdats vara en ofarlig drog. Till min kännedom är det ingen som gör det.
  • Pelle Olsson saknar utbildning inom drogområdet. Läs gärna Magnus Callmyrs (organisationssekreterare RFHL) sammanfattning kring problematiken av Pelles påstådda kompetens.
  • Nils Littorin påstår att ”historien upprepar sig” i Colorado och att storbolagen är på väg att ta över cannabishanteringen. Det finns säkert de som försöker, men inte om brukarna själva får bestämma. Det är just för att undvika ”Big Marijuana” som invånarna i Ohio röstade nej till en legalisering av cannabis.
  • Nils påstår att ”cannabis skadeverkningar är väl dokumenterade”. Det hoppas jag verkligen de är. Det kallas forskning. Däremot anser jag det oseriöst att enbart peka på något och kalla det ”skadligt” utan någon som helst mätbar jämförelse. Som sagt, ingen påstår cannabis är ofarligt.
  • Till min kännedom påstår ingen organisation att cannabis ”botar” HIV eller cancer. Det stämmer dock att drogen används som lindring för en mängd symptom och bieffekter från både sjukdom och behandling.
  • Nils Littorin hävdar bokens ”populärvetenskapliga upplägg” som dess ”stora styrka”. Att hävda dess stöd i forskning och evidens misstänker jag inte är möjligt.
  • Vi vet sedan tidigare hur vidlyftigt Pelle Olsson väljer att subjektivt tolka de ”vetenskapliga studier och officiell statistik” som Nils Littorin åsyftar. Återigen hänvisar jag till Magnus Callmyrs sammanfattning av Pelles påstådda kompetens.
  • Ingen påstår att ”ungdomars växande hjärnor” skulle vara opåverkade av ett långtgående cannabismissbruk. Ej heller att cannabis inte skulle påverka den ”mentala hälsan” (oklart vad som menas).
  • Det stämmer att en drogpåverkad person – oavsett drog – har större risk att krocka i trafiken. Ingen har påstått något annat.

Nils Littorin avslutar recensionen med ”I en cannabisdebatt som omgärdas av haschdimmor är detta en frisk fläkt”, vilket jag tycker sammanfattar den samlade kompetens och intellektuella kraft RNS lyckas klämma ur sig. Bättre lycka nästa gång antar jag. Själv avslutar jag denna text med att tagga inlägget ”jäv”.

Fler (m)issförstånd om LARO och cannabis

av | 10 dec, 2015 | Snillet | 8 Kommentarer

Lena Adelsohn Liljeroth”Frihet är inte att knarka” är titeln på Lena Adelsohn Liljeroth (moderat och tidigare kultur- och idrottsminister) senaste utspel i en krönika på News55. Efter att ha läst igenom texten bestämde jag mig att inte uppmärksamma krönikan – som jag kallade ”ett lågvatten” på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) Facebooksida – då den helt enkelt höll för låg standard.

I morse påmindes jag dock om varför jag borde bemöta krönikan. Precis som vi sett tidigare med texter från RNS, ECAD, Kai Knudsen, Pelle Olsson mfl, går det oroväckande fort för icke evidensbaserade påståenden att förvandlas till obestridliga fakta.

Som vanligt är de brottstycken ur krönikan jag bemöter markerade med en blå kant.

Jag har aldrig tillhört de drogliberala, faktum är att jag aldrig ens testat droger. Men jag är hård motståndare till liberalisering av cannabis, ett samlingsnamn för hasch och marijuana. Får jag då uttala mig i frågan? Somliga tycker inte det.

Aldrig testat droger? Tydligen går det utmärkt att bruka en drog som årligen dödar ett tusental svenskar (se första bilden i detta inlägg). Vad som menas med ”de drogliberala” framgår inte heller, men vi vet sedan tidigare att ordet används flitigt av nykterhetsrörelsen för att stigmatisera alla som inte håller med i deras politik. Det är även oklart vilka som inte anser att Lena inte får uttala sig i frågan. Det får hon självklart. Men då får hon vara beredd på motargument.

Vi vet att allt fler unga idag testar och blandar droger på ett sätt som inte förekom när narkotikan debuterade i Sverige. Den traditionella kopplingen mellan sociala problem och droger är heller inte tydlig. Sedan många år använder elever från socialt stabila områden narkotika i högre grad än elever från andra områden.

Vad menas med ”när narkotikan debuterade i Sverige”? 70-talet? 50-talet? Vikingatiden? Kan Lena säga en tidsepok då någon mänsklig kultur inte använt narkotika? Den sociala kopplingen Lena nämner är en teori jag delvis håller med om. Min personliga åsikt är att ett problematiskt bruk av droger till stor del härstammar från socioekonomiska orsaker, utsatthet, psykisk ohälsa och övergrepp.

Nu pågår kampanjer i flera länder att legalisera narkotika, framför allt cannabis. Skälet är inte i första hand omsorg om missbrukarna, utan att komma åt de kriminella nätverk som frodas i vår tids kanske mest lönsamma business.

Jag kan på rak arm inte nämna en enda kampanj som vill legalisera narkotika bara för att det är ”lönsamma business”. Däremot vet jag flera globala kampanjer som vill avkriminalisera bruket och hanteringen av droger. Tvärtom vad Lena (utan belägg) påstår är det främsta skälet att minska skadeverkan, dödlighet och bruket hos ungdomar – SAMT att minska den ekonomiska intäkt som kriminaliseringen av droger inneburit för kriminella nätverk. Det är av precis dessa anledningar som Liberala Partiet i Kanada vill legalisera cannabis.

Kommersialiseringen av cannabis, eller ”Big marijuana” som RNS och ECAD kallar det, är precis vad cannabisbrukarna inte vill ska ske. Det var därför invånarna i Ohio röstade nej till att legalisera cannabis. Lagförslaget hade inneburit ett monopol för ett ytterst fåtal aktörer.

Så, ska vi då kapitulera och tro att de kriminella nätverken då snällt fogar in sig i de hederliga systemen och i stället börjar producera tomater, byggnadsvirke eller bränslesnåla fordon? Knappast. De finner snart någon ny rejält lukrativ nisch, kopplad till mänsklig svaghet, och så är allt igång igen.

Erkänner Lena att en legalisering av cannabis alltså hade fungerat? Menar hon att vi kanske ska legalisera alla illegala droger? Ett lika ålderdomligt som vanligt argument vi hört många gånger förut.

Andra argument som används för att legalisera till exempel cannabis är de medicinska. Det är sant att cannabis använts som medicin långt före vår tideräkning; som smärtstillande medel, mot reumatism och faktiskt också mot kikhosta. Men biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna och det var skälet till att Sverige redan på 1950-talet avskaffade cannabis i läkemedel. Att man känner sig bättre när man röker cannabis, innebär inte att man blir bättre.

Att ”biverkningar som ångest och depression har ofta varit större än de positiva effekterna” är något Lena bör hitta belägg för. Det finns ju inga i krönikan och jag har aldrig sett studier som stöder hennes påstående. Lena verkar även helt ovetandes om att medicinsk cannabis visst är godkänd i Sverige.

Framför allt är det CBD, och inte THC, som anses motverka ångest. Här är några studier som visar hur cannabis kan lindra de självupplevda symptomen av ångest och depression.

Nyligen kom också forskning från universitetet i Aarhus som visar att dagens cannabis, som ofta odlas inomhus, är betydligt starkare än den drog som fanns på marknaden för bara några år sedan.

Lena menar med största säkerhet den skunk som odlats fram för att vara just ”stark” (antagligen menar hon hög halt av THC, det framgår dock inte). Inte all cannabis, eller ”dagens cannabis” som lena kallar det – som om det existerade enbart en sort.

Cannabis må kallas lätt drog men den är ingalunda ofarlig. I själva verket stannar spår av cannabis kvar i kroppen betydligt längre än till och med heroin. Men än värre är att psyket förändras; den aktive cannabisrökaren blir seg, slö och passiv. Hjärnans funktioner för tankar, minne och språk förändras också. Man blir helt enkelt ”dummare”!

Nej, ingen påstår heller att cannabis skulle vara ofarligt. Däremot kan vi göra den medicinska hanteringen säkrare och mer effektfull genom att sluta tvinga brukare handla från en kriminaliserad svart marknad.

Vad Lena menar med ”spår av cannabis” är de inaktiva metaboliter (THC-syra) som stannar kvar i kroppsfettet i upp till någon månad beroende på brukets omfattning. Dessa har som sagt ingen aktiv fysisk eller psykisk påverkan. De eventuella kognitiva försämringar Lena nämner kan uppstå ur ett långvarigt missbruk av cannabis, och är borta efter någon månads uppehåll.

Återigen ser vi Dunedin-studien användas som argument för att cannabis skulle göra dig ”dum”. Det börjar bli tröttsamt att argumentera mot en problematisk studie som t ex inte tar hänsyn till alkoholbruk eller socioekonomiska orsaker, så jag hänvisar till Magnus Callmyrs sammanfattning.

Här är några studier som talar emot Lenas påståenden.

Alla som prövar cannabis blir självfallet inte narkomaner. Men med en tillåtande attityd kommer ändock fler att pröva. Att drogen är förbjuden innebär ändå någon form av spärr.

Det finns i själva verket väldigt få – om ens några – moderna belägg för att enbart cannabisbruk skulle leda till ett bruk av tyngre droger. Tvärtom visar forskning att så inte är fallet.

Att kriminaliseringen skulle ”sända signaler” som minskar bruket av droger har jag aldrig sett belägg för. Jag har även frågat i stort sett alla lobby- och nykterhetsorganisationer, och de har inte kunnat visa belägg de heller. Lena påstår i samma krönika att ”fler unga testar droger”, så effekten av denna ”signal” tål att ifrågasättas. Men jag antar att det låter bra.

Narkotikamissbruket kostar enorma summor; i behandling, kriminalvård, rättsväsende, försäkringskostnader, förtidspensioner… Då har vi ändå inte räknat in det mänskliga lidandet för narkomanerna själva och deras anhöriga. Och med en liberalisering får vi sannolikt ännu fler narkomaner.

Rättelse: det kriminella narkotikamissbruket kostar enorma summor. Ca 75% (siffror från Ted Goldberg, SVT Debatt) av totala finansieringen av Sveriges narkotikabekämpning går direkt till det polisiära arbetet i gripandet av medborgare för narkotikabrott. Om vi lämnar Sveriges gränser ser vi tvärtom raka motsatsen till vad Lena påstår. I amerikanska stater med liberalare narkotikalagar minskar brottsligheten och inkomsterna från försäljningen av cannabis är skyhöga.

Om något bör vi se på hur det mänskliga lidandet förvärras av kriminaliseringen. En faktor som lobby- och nykterhetsrörelsen konsekvent vägrar ge någon som helst uppmärksamhet.

Vad Lena menar med att en liberalisering skulle ge ”fler narkomaner” återstår att se. Sverige har några av västvärldens mest restriktiva narkotikapolitiska lagar och vi kan ännu inte se hur det skulle ha minskat bruket på något sätt.

Parallellt pågår en annan debatt, andelen narkomaner som dör av sitt missbruk, ökar i Sverige och för detta har vi kritiserats av bland annat internationella organisationer. Men enligt Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle är skälet till detta att narkomaner numer oftare får ”laglig narkotika”, det vill säga läkemedel som ska ersätta heroin. Dubbelt så många dör nu av ersättningsmedlen – som på marknaden kommit att bli en gatudrog bland flera andra – än av heroinet!

Återigen ser vi illa framförd kritik mot LARO. De ”internationella organisationer” Lena inte vill nämna ordagrant är bland annat WHO, UNAIDS, Internationella röda korset, Världsbanken, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten samt FN-kontoret för mänskliga rättigheter.

Majoriteten av de dödsfall Lena talar om sker utanför LARO, alltså utanför behandlingen. Att suget efter Metadon och Subutex är så stort tyder ju på att behovet är enormt. Fler problematiska brukare vill ha alternativ till t ex heroin och ett tryggare bruk, men de har inte möjlighet att få det. Detta anser Lena vara ett argument emot LARO, en bevisat livräddande behandling som är en stor succé. Hon ”missar” såklart även att nämna hur många liv vi uppskattningsvis räddat genom behandlingen.

Frihet att knarka leder förr eller senare till ofrihet, både för den som knarkar och för människorna i hans eller hennes omgivning.

En avkriminalisering av bruket innebär inte på något sätt att det skulle bli ”fritt att knarka”. Det innebär att vi slutar straffa individer som lider av en beroendesjukdom, att vi slutar sätta ungdomar i ett belastningsregister som sträcker sig mellan 3-5 år och att polisens resurser kan prioriteras till viktigare saker än att jaga brukare i en evig katt och råtta-lek som ändå inte påverkar de bakomliggande orsakerna till ett bruk.

Som så ofta från lobby- och nykterhetsorganisationerna prioriteras ideologi framför forskning och evidens. Problemet med svensk droginformation är att det är okej att påstå precis vad som helst, så länge du stöder en fortsatt restriktiv narkotikapolitik.

Lilian Sjölund och evidensen i cannabisdebatten

Lilian Sjölund och evidensen i cannabisdebatten

av | 20 okt, 2015 | Snillet | 1 kommentar

”Först en fredagsjoint, sedan slutenvård” är titeln på en artikel som Lilian Sjölund publicerade i Hela Helsingland dagen efter att jag fyllde 35 år. Tack Lilian för denna sena present, men nästa gång önskar jag mig att du skriver med bakgrund av forskning och evidens istället. Jag tror debatten mår bättre av det.

Anledningen till att jag bemöter artikeln först nu är att ECAD valt att för andra gången presentera innehållet som fakta. Något som enligt mig är mycket problematiskt då litet av informationen har stöd i forskning.

Artikeln listar myter och påståenden om cannabis i ett försök att koppla samman detta med ungdomars psykiska hälsa. Utan några källor listas punkt efter punkt med alla de negativa effekter som kan komma av ett cannabisbruk.

Precis som i fallet med Kai Knudsen bevisar Lilians artikel det stora behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik.

Artikeln och mina motargument

Text med indrag och blå kant är utdrag från artikeln.

Det kanske ligger i sakens natur. Men om antalet ungdomar som vårdas för psykoser fördubblats sedan 2004, borde några varningsklockor ringa.
För visst blåser drogliberala vindar även i Sverige. Även om vi, tack vare konsensus mellan samtliga partier, är långt ifrån både missbrukets omfattning och legaliseringsivrare i till exempel Tjeckien, Frankrike, Nederländerna och nu senast, delstaten Colorado som löpte linan fullt ut. Den första januari förra året legaliserades marijuana med efterföljande turisttillströmning och ökade skatteintäkter.

Kopplingen mellan cannabis och att ungdomars psykoser skulle ha ökats bemötte Magnus Callmyr direkt. Som vanligt beror påståendet på en oförmåga att tolka statistik. Hur Lilian kopplar ihop ”drogliberala vindar” med en påstådd ökning av psykoser kan jag bara tolka som en ideologisk smutskastning av alla som är en del av cannabisdebatten, vilken Lilian anser sig tillhöra.

Nej, det finns ingen konsensus mellan ”samtliga partier”. Piratpartiet är för en avkriminalisering/legalisering. Vänsterpartiet har öppnat för en avkriminalisering av droger. CUF vill legalisera cannabis. LUF  och FMSF vill legalisera cannabis.

Lilian talar om ”missbrukets omfattning” i länder med färre problematiska brukare än Sverige. Hon talar även om bruket av cannabis som enbart ett missbruk. Hon har dock helt rätt i att legaliseringen i Colorado medförde fler turister och ökade skatteintäkter.

Ironisk eller cyniskt? Både och kanske. För argumenten är ofta desamma här hemma. Varför kriminalisera missbrukarna? Det kostar bara pengar i polisinsatser och kriminalvård. Om cannabis legaliseras får man bort langningen. Det är inte farligare än att dricka alkohol, snarare mindre våldsamt.
Så argumenterar påhejarna av fredagsjointen.

Jag vet inte hur många ”påhejare av fredagsjointen” Lilian har pratat med – mig vägrar hon t ex att bemöta på Twitter – men jag råkar känna några stycken. Det är fullständigt vanliga medborgare av alla typer, klasser, åldrar, kön, etnicitet, bakgrunder etc. Att klumpa samman alla dessa som en slags homogen grupp där alla tycker samma sak är en mycket naiv inställning till vad debatten handlar om.

Argumenten för en avkriminalisering och/eller en legalisering av cannabis är några av de Lilian nämner. Dock inte att en tillåtande attityd till cannabis skulle ersätta eventuella satsningar på vård. Tvärtom går de hand i hand, något man snabbt ser om man läser på om harm reduction.

Cannabis har använts i tusentals år som smärtlindrare och för ökad aptit, utan att orsaka ett enda dödsfall som följd av överdos.

Däremot påstås det ibland att cannabis skulle bota cancer. Något jag beklagar då inga mänskliga studier visat ett sådant samband. Cancer är heller ingen enskild sjukdom, utan ett samlingsnamn för en myriad av olika cancerformer. Detta visar det absoluta behovet av bättre information och en evidensinriktad attityd. Däremot används cannabis i allra högsta grad för att lindra biverkningarna av t ex kemoterapi.

Allt medan samtliga forskare är ense om en enda sak – cannabis påverkar hjärnan negativt. Och ju yngre missbrukaren är när hen inleder rökandet, desto sämre. En studie visar att försämrat IQ är ett klart mätbart resultat av långvarig konsumtion. Nu är det möjligt att det är smällar drogliberalerna tycker att samhället får ta.

För det första, ”samtliga forskare” kanske är ense om att hjärnan påverkas. Men att det skulle vara en negativ och permanent påverkan kvarstår att se. Motion påverkar din hjärna. Snapsen du drack för 10 år sedan gjorde det med, samt när du blev kär i din partner. Att enbart peka mot en ”förändring” och hävda att all världens forskare varnar för ett cannabisbruk är en lögn.

”En studie” hänvisar med allra största sannolikhet på Dunedin-studien. Vi har talat om den några gånger i denna blogg och jag hänvisar till svenska cannabisforskaren Amir Englunds debattartikel. En artikel Lilian enkelt hittat om hon brytt sig att leta. Dunedin-studien tar ej hänsyn till alkoholintag eller socioekonomiska orsaker som att du är utsatt, fattig eller får stryk varje dag. Lilian glömmer även att eventuella kognitiva försämringar försvinner efter ca 4 veckor.

Huruvida ”drogliberaler” anser att dessa påstådda effekter är en ”smäll samhället får ta” anser jag som djupt inhumant. Det Lilian i realiteten motsätter sig är ju sjukvård.

Även om det finns positiva ungdomsförbund, så har moderpartierna lyckats hålla dem stången. Än så länge. Den drogliberala debatten intar inte de seriösa rummen ännu, utan blommar mest ut på internet. Å andra sidan är det där de unga finns.

Jag, och många med mig, har försökt initiera en dialog med bland annat ECAD, RNS och WFAD, KRIS, Kai Knudsen, Fred Nyberg, Anti Avsan, Staffan Hübinette etc i över ett år. Men policy hos förbudsivrarna är total tystnad och en fullständig ignorans av kritikerna. Så att debatten skulle ”blomma ut på internet” beror på att förbudsivrare är livrädda för att offentligt debattera frågan.

Lilian har missat att cannabisfrågan aktivt diskuteras inom internationella instanser som WHO, UNAIDS, IHRA med flera. Nu senast på ett seminarium med Svenska Brukarföreningen.

Svenska Dagbladet redovisar statistik från Socialstyrelsen, som visar att allt fler ungdomar vårdas för psykoser, En utveckling som oroar, enligt Göran Rydén, verksamhetschef för Norra Stockholms psykiatri. Antalet unga mellan 15-24 år som slutenvårdats för ”psykisk störning” orsakad av cannabis eller av flera droger i kombination har fördubblats sedan 2005.

Återigen hänvisar jag till Magnus Callmyrs inlägg som jag länkade till ovan. Inte för att det egentligen krävs, då Lilian själv utgått från data som pekar på psykisk störning orsakad av ”cannabis eller av flera droger”. Kopplingen till att enbart cannabis skulle orsaka fler psykoser hittar vi bara hos Lilian.

Vi pratar alltså inte om nergångna narkomaner som stjäl och prostituerar sig för att få pengar till dagens sil. Vi talar om tonåringar som inte ser något märkligt med att röka marijuana eller spice under helgfestandet. Och som dessvärre ser det som en lösning på att få bort högst normala, men ack så dystra, tonårsfunderingar kring ensamhet, ångest och döden.
En psykos, orsakad av droger, kan vara övergående men kan också spöka resten av livet. Man får en förändrad verklighetsuppfattning, vanföreställningar, känner sig styrd och övervakad. Livet ter sig som en vaken mardröm (Vårdguiden).

Lilians inhumana syn på brukaren lyser inte bara igenom, utan påvisar även två exempel den sidokriminalitet som kommer av en kriminalisering av droger: stöld och prostitution. Hon förespråkar själv metoder som ökar problematiken hon vill motarbeta.

Att bruka cannabis som en ”fredagsjoint” handlar inte enbart om att vilja fly verkligheten eller hantera tankar om ensamhet eller döden. Medborgare brukar cannabis av samma orsaker de t ex brukar alkohol: ha kul, få ett rus, fly verkligheten eller som en social aktivitet. Jag vill även påminna Lilian att de ungdomar som däremot brukar cannabis för att fly undan en hård verklighet, fortfarande kommer leva i den verkligheten även om vi från dem den eventuella drog de brukar. Börja i rätt ände istället.

Vi vet än idag inte vad det är som orsakar en eventuell psykos. Oavsett om den kommer av droger eller ej. Lilians beskrivning av en psykos är högst subjektiva och ovidkommande i diskussionen om cannabis, då hon ännu inte lyckats presentera någon som helst evidens för det kausala sambandet mellan cannabisbruk och en utlöst psykos.

Det existerar studier som visar en ökad risk för psykos vid cannabisbruk, om sjukdomen finns latent sedan tidigare, men dessa har Lilian missat.

Läkarvetenskapen hävdar att drogerna underskattas när vi talar om ungas psykiska ohälsa.
Och det vore ändå naivt. När nu Sverige varit ett föregångsland i sin restriktiva droghållning finns det ingen anledning att falla för påtryckningar. Däremot verkar informationsarbetet och skräckupplysningskampanjerna ha blivit hopplöst omoderna, något som ändå hade en märkbar effekt på tidigare generationer.
Så liberal behöver inte skolan och samhället bli.
Sluten psykiatrisk vård borde inte vara ett alternativ för en nyfiken tonåring.

Hanteringen av droger, informationen, vården kring och hur vi bemöter brukare (oavsett ålder) är frågor som ”Läkarvetenskapen” säkert anser viktiga att diskutera. I vilken mån Sverige skulle vara ett ”föregångsland i sin restriktiva droghållning” får Lilian mer än gärna visa exempel på. Hon har dock rätt i att informationsarbetet är hopplöst omodernt. Detta visar RNS själva i sin senaste antidrogkampanj i Trollhättan. Personligen hävdar jag att ett informationsarbete bör bestå av mer än att bara fortsätta sprida samma skräckpropaganda man alltid gjort. Ungdomar har en tendens att kunna tänka själva, och lyssnar nog bättre om vi faktiskt tar dem på allvar.

Jag håller med Lilian om att ingen ungdom bör sitta i ”sluten psykiatrivård”. Men hur de hamnar där och hur vi bäst undviker det, överlåter jag hellre åt människor med kompetens. Lilian är dock varmt välkommen till debatten, vilken fortsätter existera oavsett hennes medverkan.

Från myter och påståenden utan evidens till fakta

Det egentliga problemet är dock – precis som med artikeln av Kai Knudsen – att artiklar som dessa omedelbart tas för fakta och används som faktiska argument i cannabisdebatten. Klicka här för att följa artikeln på Twitter.

Uppdatering

Lilian har efter lång tystnad äntligen valt att bemöta kritiken.

Psykologen och frånvaron av evidens

av | 14 okt, 2015 | Snillet | 1 kommentar

Nedan text är censurerad då psykologen jag talade med själv bad om det.

Som av en händelse råkade jag passera ett högst underligt ”självtest” för cannabisbrukare. Testet påstår att cannabis ger ”kroniska effekter” utan att förklara vad som menas, med stöd av källor från en välkänd psykolog inom cannabisdebatten.

Så jag mejlade psykologen ifråga och bad om belägg för påståendet. Den censurerade mejlkonversationen i sin helhet ser ni nedan. Läs och bedöm själva behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik. Svaren jag fick på mina frågor än markerade med en blå ram på vänstersidan för tydlighets skull.

Hej,

jag undersökte informationen om (de enbart negativa) effekterna av ett cannabisbruk som ni hjälpte till med i utvecklingen av [borttaget] självtest. Se länk: [borttaget]

Ni påstår att effekterna är ”kroniska”. Något jag inte sett belägg för i forskningen av effekterna av ett cannabisbruk. Kan ni bidra med evidensen bakom detta påstående?

Jag vet faktiskt inte vad du har letat efter. Det finns t ex artiklar av Madeleine Meier eller Nora Volkow som är läsvärda. Sedan finns det Brain Imaging studier. Titta efter Nadia Solovij.
Ha en bra läsdag.
Mvh
[borttaget]

Tack för snabbt svar.

Låt mig förtydliga: med ”kronisk” effekt utgår jag från att ni menar permanent effekt, eller varaktig (dock utan tidsangivelse, som i metastudien av Nadia Solowij). I ditt svar hänvisas även till studier som utgår från Dunedin-studien, en problematisk rapport som missar att ta hänsyn till många variabler, bland annat socioekonomiska orsaker.

Tvärtom hittar jag inga belägg för att cannabis skulle ge en ”permanent nedsättning”. Annat än i de fall med brukare som börjat i väldigt ung ålder och utan att ta hänsyn till ett eventuellt bruk av alkohol.

Så frågan kvarstår, var finner ni belägg för att ett bruk av enbart cannabis skulle leda till en permanent nedsättning av funktion?

Mvh Johan

Tja kronisk kan ha många nyanser
1.Of long duration; continuing: chronic money problems.
2. Lasting for a long period of time or marked by frequent recurrence, as certain diseases: chronic colitis.
3. Subject to a habit or pattern of behavior for a long time: a chronic liar.

I den mening att det är longlasting finns det ganska tydliga studier som jag hänvisade till. Om vi då går in på permanenta så finns det neurobiologiska studier, naturligtvis på djur, som blir utsatta för cannabis i unga år. En som tittar på detta är Ken Mackey.
När man neuropsykologiskt tittar på detta så är det långlasting som avses eftersom vi fram tills nu inte har bra mätinstrument för att studera frågan. Under devisen Absence of proof is not proof of absence.
Kliniskt ser du en förändringsprocess som är i förhållande till hur mycket och hur länge man har rökt.
Så till frågan innan vi fortsätter den här diskussionen. Vad är det som du vill ha konstaterat?
Mvh
[borttaget]

Tack återigen för snabbt svar.

Jag försöker hitta evidens för ert påstående om cannabis ”kroniska effekter”.

Detta innebär att jag söker er definition av vad det innebär, inte exempel från vad som står i en ordbok. Det innebär inte heller vad som framkommit i djurförsök.

Tvärtom vad du påstår finns det visst forskning som ger tydliga belägg för att cannabis inte ger någon permanent effekt efter ca 4 veckors uppehåll: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22731735

Så frågan kvarstår: var finner du evidens för att enbart ett bruk av cannabis, hos människor, skulle ge en ”kronisk effekt”?

Mvh Johan Svensson

Nu tycker jag att jag har gett en definition. Ledsen att du inte finner det korrekt. .
Tack för dialogen
Mvh
[borttaget]

Finner vad korrekt? Än så länge har jag inte sett enda belägg för att vare sig din definition av ”kroniskt” annat än de tre exemplen du kopierade från en ordbok, eller att ett cannabisbruk skulle ge några permanenta effekter.

Mvh Johan Svensson

Sedan dess är det tyst. Psykologens påstående om cannabis ”kroniska effekter” kvarstår. Vad anser du om evidensen bakom påstpendet? Kommentera gärna nedan.

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

Hur snabbt ett ogrundat påstående förvandlas till fakta

av | 7 okt, 2015 | Snillet | 12 Kommentarer

Bild: TV4-nyheterna.

Igår hände något vi sett så många gånger förut: Kai Knudsen (överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset) kom med ännu ett ogrundat påstående om cannabis. Denna gången via Läkartidningen i en debattartikel med titeln Högre dödlighet relaterad till cannabis än till alkohol hos unga.

Vi som har följt Kai Knudsen är vana vid detta. Han är bra på att låta vettig och kastar gärna ut hänvisningar till studier och forskning för att en icke insatt lyssnare ska inse hans påstådda kompetens. Väldigt ofta ser vi dock att dessa studier inte stärker hans argument, eller rent av motsäger dem.

Forskningen han hänvisar till visar ibland motsatt resultat, men han får det att låta bra genom att plocka utvalda citat i avhandlingar och presentera dessa utanför sitt sammanhang. Detta har lett till att Kai ofta tas in som ”drogexpert” inom cannabis och spice i media. Vi har sett honom i TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, Göteborgs-posten etc.

Kai menar bland annat att spice består av ”indiska kryddor” och kan ge ”syntinnitus”, att cannabis kan ge ”bestående personlighetsförändringar”, leder till psykos samt ökar risken för att du kommer kasta dig från en balkong. Ständigt utan att kunna påvisa tillräcklig evidens.

Vad som hände igår visar ett större problem: hur nyhetsorganisationer, polis samt nykterhetsrörelser snabbt och utan minsta källkritik förvandlar ett illa grundat påstående till fakta.

Debattartikeln

I samtal med t ex poliser i sociala medier har jag förstått att många inte ens förstått vad det är Kai skriver i debattartikeln. Det låter ju bra, så varför ifrågasätta?

Kortfattat påstår Kai att vi genom uppgifterna i Toxreg skulle kunna dra slutsatsen att ungdomar som brukar cannabis har större chans att dö än de som brukar alkohol. Denna slutsats får han genom att undersöka hur många gånger det påträffats inaktiva metaboliter från cannabis (THC-syra) eller alkohol i blodet vid obduceringen efter ett dödsfall.

Följande problem finner vi med denna slutsats:

  • Cannabisöverdos har fortfarande aldrig dödat någon. Det existerar ingen forskning som bevisat detta, något som amerikanska DEA konstaterade redan 1988.
  • Toxreg är inget dödsorsaksregister. ”Cannabisexperten” Kai lyckas på något magiskt sätt glömma bort att vi inte med säkerhet kan mäta ett pågående rus av cannabis. Metaboliterna (nedbrytningsprodukterna i kroppen) som kommer av ett bruk som lika gärna kunde skett några veckor innan. Du skulle kunna bruka cannabis på måndag och bli överkörd av en bil på fredagen. Vid din obduktion hade man då påvisat THC-syra (metaboliter av THC). Kai drar då slutsatsen att du dog i en cannabisrelaterad olycka. Korrelation, men inget kausalt samband. Då kan vi lika gärna skylla på vädret, eller färgen på underkläderna.
  • Kai Knudsens tre primära källhänvisningar [1-3] motsäger vad Kai påstår. De visar tvärt emot att alkohol är farligare än cannabis. Den fjärde källhänvisningen [4] är ett ännu icke publicerat examensarbete, som alltså inte går att läsa.
  • Kai ”råkar” såklart missa att ta hänsyn till det faktum att den ena drogen är illegal. Det är en för honom oviktig variabel som han ej väljer att uppmärksamma. En påtvingat kriminell livsstil är enligt Kai inget som påverkar en eventuell risk för dödlighet.
  • Kai hämtar den cannabisrelaterade statistiken från Toxreg, men den alkoholrelaterade statistiken från Dödsorsaksregistret. Vidare väljer han enbart ett år med lågt antal dödsfall av alkohol, kanske för att göra skillnaden större mellan de jämförda drogerna.
  • Många fler invändningar går att finna i kommentarerna till debattartikeln, alla skrivna av läkare och forskare över hela Sverige.

Från myt till fakta

Så vad är problemet med att Kai Knudsen påstår något han inte har några belägg för? Han är ju bara en i mängden av forskare som med jämna mellanrum publicerar nya rön inom drogområdet. En röst bland många andra.

Problemet är den mediala uppmärksamhet Kai får. Så här gick det till när hans omedelbart hårt kritiserade debattartikel förvandlades till fakta.

  1. Debattartikeln publiceras på Läkartidningens webbplats. Kritikerstormen börjar.
  2. Utan att ha tagit hänsyn till artikelns kvalitét eller kritiken riktad mot den börjar poliser, tulltjänstemän och lobbyorganisationen RNS sprida den i sociala medier. Vissa organisationer väljer till och med att tolka dess innehåll till att cannabis plötsligt är dödligt.
  3. Dagen efter artikeln publicerats gör TV4-nyheterna ett inslag där Kai Knudsen okritiskt får tala om sin debattartikel som om innehållet vore obestridlig fakta. Tvärt emot vad källkritisk journalistik handlar om. Tvärt emot all kritik. Ord som ”obehagligt” räcker knappast till.

På mindre än ett dygn går debattartikeln från att vara en hårt kritiserad myt, till att presenteras som fakta över hela Sverige. Pang! Så är ännu en myt fastbränd i allmänheten.

Denna isolerade händelse visar det omedelbara behovet av en narkotikapolitik baserad på evidens och hårt prövad forskning. Frågor jag ställer mig är: varför är inte politiker mer intresserade av vad forskarna själva säger? Varför existerar det ingen bättre dialog med t ex Centrum För Narkotikavetenskap, RFHL eller Svenska Brukarföreningen? Varför är nykterhetsrörelsen så otroligt rädd för vetenskap?