(M)otståndet mot sprutbyte

 Anti Avsan (M) är en stark motståndare till bevisat livräddande och skademinimerande metoder som sprututbyte. Han har dock problem med att argumentera varför han är det. Speciellt som metoden redan används i bland annat Stockholm och Malmö med positivt resultat i att minska blodsjukdomar som HIV och Hepatit C. Problematiska brukare kommer i direktkontakt med sjukvården. Livskvalitén ökas och liv kan räddas.

Så här lyder Anti Avsans argumentation mot sprututbyte:

http://www.moderat.se/debatt/sprutbyten-loser-inte-missbruksproblem

Här är 10 anledningar till varför han har fel:

  1. Jämför vi ENBART Göteborg med Malmö/Lund och ENBART ser till sprututbyte under en VISS tidsrymd och ENBART bryr oss om resultatet av smittspridningen – då KANSKE vi får de data Anti talar om. Det är svårt att fastställa utan källor.
  2. Ingen har någonsin föreslagit att ”dela ut sprutor och kanyler i obegränsad mängd” i Sverige. I den svenska modellen lämnar brukare in använda sprutor och får tillbaka samma antal i rena sprutor. Detta argument har inget med sprututbytet i Sverige att göra.
  3. Vi har ej heller injektionsrum. Ännu ett argument som inte har med sprututbytet i Sverige att göra.
  4. Tvärtom vad Anti påstår innebär inte sprututbytet att ”ingen bryr sig om vad som sker med narkotikamissbrukarna när de befinner sig på andra platser”. Det är inte en problematik som sprututbytet påståtts lösa. Varför det tas upp som argument är en gåta.
  5. Vilka är dessa personer som Anti påstår uppfatta sprututbyte som att ”samhället har kapitulerat”?
  6. Vilka är de ”följdproblem” han nämner? Är Antis definition av politk att ge upp vid minsta uppförsbacke?
  7. Det är beklagligt att en liten flicka stack sig på en nål. Men det är inte sprututbytets fel. Ett känsloargument som inte har med sakfrågan att göra. Vi kan lika gärna dra slutsatsen att  hon räddades från blodsmitta vid olyckstillfället tack vare sprututbytet.
  8. KRIS ställer sig positiva till alla typer av behandlingar där brukaren måste välja mellan total nykterhet eller att bli utkastad. Hur detta är ett argument är en gåta.
  9. Sprututbyte uppmuntrar ej till narkotikabruk. Det finns ingen svensk forskning som stöder teorin att någon skulle fortsätta med sitt bruk bara för att de får tillgång till smittskydd. Tomma flaskor skapar ingen alkoholist.
  10. Vad Anti menar med att svensk narkotikapolitik ”varit framgångsrik i en internationell jämförelse” kommer från att vi har relativt få niondeklassare som testat narkotika. Ser vi däremot på antalet problematiska brukare, dödlighet, effektiviteten i de behandlingar som erbjuds etc, då får vi en helt annan bild.

Problemet med svensk narkotikapolitik är att vi inte kan tala om grundläggande mänskliga rättigheter som smittskydd och lika vård utan att samtidigt ifrågasätta vår restriktiva attityd.

Jag efterlyser argument som är baserade på evidens och forskning istället för vad någon ”tror på”. Det är trots allt människors liv vi talar om. Det existerar fortfarande ingen forskning som visar att en repressiv narkotikapolitik med straff och förbud skulle minska det problematiska bruket av droger.

Anti Avsans svar om cannabis på svenska Brukarföreningens seminarium 2015

Förra veckan avlöpte Svenska Brukarföreningens seminarium ”Är politisk ideologi viktigare än att rädda liv?”. Talare var bland annat Inger Forsgren, Björn Fries, Ted Goldberg, Karin Rågsjö, Anti Avsan, Magnus Linton samt Christina Gynnå Oguz. Detta inlägg kommer dock ej handla om seminariet i helhet, utan om en intressant fråga och dess svar.

Nedan klipp är från ovan nämnda seminarium. 37:20 får Anti Avsan frågan från forskaren Fredrik von Kieseritzky, om varför det är så få politiker som lyssnar på vad forskningen och evidensen har att säga. Frågeställningen avslutas med att Fredrik presenterar en studie som statistiskt säkerställer att i stater där medborgare får chansen att använda medicinsk cannabis istället för opiater, minskar dödligheten med 25-40%.

En gång till: i stater med medicinsk cannabis faller dödligheten av opiater med 25-40%.

25-40%.

Anti Avsans svar består av följande motargument:

  1. Han har personligen besökt Kalifornien och sett hur distributionen av medicinsk cannabis ”fungerat dåligt”. Vad han menar förklaras aldrig.
  2. Han poängterar hur ett långtgående cannabismissbruk kan ge ”försämring av den kognitiva förmågan”. Vad det skulle ha med frågan att göra framgår inte.
  3. Han påstår att cannabis ”kan minska IQ” utan att gå in på vidare detaljer. Med största sannolikhet syftar Anti på Dunedin-studien, en rapport som lider av många problem. Vad detta skulle ha med opiatdödlighet att göra framgår inte.
  4. Anti avslutar med att berätta hur man i Holland vill omklassifiera stark cannabis till en tung drog. Det har man talat om i många år nu – det är ingen nyhet och det har framför allt inget att göra med frågan han svarar på.

Anti undviker helt att kommentera det faktum att det finns åtskilliga liv att rädda i Sverige. Punkterna han tar upp är ett ofta standardsvar när det ska låta som att man svarar. Anti menar att en eventuell minskning av dödlighet vägs upp av risken för att bli.. ja, vad?

Sveriges förra justitieminister Beatrice Ask är bland annat känd för intervjun i SR där hon insinuerar att dödlighet är att föredra framför risken att bli ”såsig i huvudet”. Svaret är nästan i samma klass av total avhumanisering av brukare som Margot Wallströms ”nej”, när hon fick frågan om hon kunde tänka sig att överväga alternativ till den svenska linjen om det skulle rädda liv.

Anti har nu sällat sig till en mycket liten skara svenska politiker som alla menar samma sak: det är värre att riskera (oavsett hur liten risken är) att bli såsig i huvudet – än det är att dö. Den politiska ideologin är tydligen viktigare.