Vintern 2015 hände något som i efterhand har fått namnet ecadgate. Jag var på födelsedagskalas i Göteborg då jag plötsligt såg en tweet från ECAD Sverige. De uppmärksammade släppet av publikationen ”Hundra hasch relaterade vansinnesdåd” (ja titlen är särskriven), en publikation av Allan Rubin där alla möjliga våldsamma handlingar kopplas samman med bruket av cannabis. Bland annat kan vi läsa om personer som under ”haschrus” mördar vänner och familj och sågar av deras huvuden. Inga som helst källor eller vetenskapliga belägg ges någonstans då Allan fullkomligt överöser läsaren med de värst tänkbara våldsfall och försöker på alla möjliga sätt sammankoppla dessa med ett bruk av cannabis.
Allan Rubin frodas i nykterhetsrörelsernas gunst
Allan har ingen som helst utbildning inom drogfrågan, annat än ett brinnande intresse. Så sent som 2003 menade han att bruket av cannabis leder till ett ”växande intresse för satan”. På 80-talet hävdade han att bruket av hasch leder till homosexualitet. Tillsammans med Siewert Öholm försökte han skylla på hårdrocken som moralisk slasktratt vilken förstör ungdomar. På 90-talet försökte han istället skylla på hemska rollspel i en artikel med namn ”Allan Rubin spelar rollspel i smyg”. Denna artikel har jag tyvärr inte kunnat lokalisera.
Finns det något som Allan anser moraliskt förkastligt så kommer han använda alla tänkbara argument för att smutskasta det, oavsett hur mycket han ljuger eller hittar på. Uppseendeväckande är att publikationen är finansierad av Nykterhetsrörelsens samorganisation i Stockholm, ECAD och Svenska Carnegieinstitutet. 2014 arrangerade bland annat RNS en föreläsning med Allan med tema ”cannabis – också en våldsdrog?”. I november 2015 får Allan Rubin en hel timme åt att tala om sin bok under ”konferens med tema narkotika” i Linköping. Han används fortfarande som en trovärdig källa av nykterhetsrörelsen.
Vi har sett det förut: så länge du är emot, så är du tillåten att påstå precis vad som helt. Helt utan någon som helt källkritik. Exempel efter exempel på behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik, där varje påstående backas av hårt prövad forskning.
Ecadgate föds
Så, med bakgrund av detta ifrågasatte jag varför ECAD valt att finansiera Allan Rubins publikation. Under kvällen bombarderades jag sedan av följande meddelanden på Twitter. Ecadgate föddes.
Händelsen resulterade i att ECAD tillfälligt stängde sitt Twitterkonto och gjorde Facebookgruppen hemlig. ECADs generalsekreterare Erik Leijonmarck fick skicka ut personliga ursäkter till mig och alla inblandade. Ecadgate var och förblir en snabb inblick i den fullständigt hänsynslösa syn som vissa förbudsivrare har på brukare.
Igår hände något vi sett så många gånger förut: Kai Knudsen (överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset) kom med ännu ett ogrundat påstående om cannabis. Denna gången via Läkartidningen i en debattartikel med titeln Högre dödlighet relaterad till cannabis än till alkohol hos unga.
Vi som har följt Kai Knudsen är vana vid detta. Han är bra på att låta vettig och kastar gärna ut hänvisningar till studier och forskning för att en icke insatt lyssnare ska inse hans påstådda kompetens. Väldigt ofta ser vi dock att dessa studier inte stärker hans argument, eller rent av motsäger dem.
Forskningen han hänvisar till visar ibland motsatt resultat, men han får det att låta bra genom att plocka utvalda citat i avhandlingar och presentera dessa utanför sitt sammanhang. Detta har lett till att Kai ofta tas in som ”drogexpert” inom cannabis och spice i media. Vi har sett honom i TV4, SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, Göteborgs-posten etc.
Kai menar bland annat att spice består av ”indiska kryddor” och kan ge ”syntinnitus”, att cannabis kan ge ”bestående personlighetsförändringar”, leder till psykos samt ökar risken för att du kommer kasta dig från en balkong. Ständigt utan att kunna påvisa tillräcklig evidens.
Vad som hände igår visar ett större problem: hur nyhetsorganisationer, polis samt nykterhetsrörelser snabbt och utan minsta källkritik förvandlar ett illa grundat påstående till fakta.
Debattartikeln
I samtal med t ex poliser i sociala medier har jag förstått att många inte ens förstått vad det är Kai skriver i debattartikeln. Det låter ju bra, så varför ifrågasätta?
Kortfattat påstår Kai att vi genom uppgifterna i Toxreg skulle kunna dra slutsatsen att ungdomar som brukar cannabis har större chans att dö än de som brukar alkohol. Denna slutsats får han genom att undersöka hur många gånger det påträffats inaktiva metaboliter från cannabis (THC-syra) eller alkohol i blodet vid obduceringen efter ett dödsfall.
Följande problem finner vi med denna slutsats:
Cannabisöverdos har fortfarande aldrig dödat någon. Det existerar ingen forskning som bevisat detta, något som amerikanska DEA konstaterade redan 1988.
Toxreg är inget dödsorsaksregister. ”Cannabisexperten” Kai lyckas på något magiskt sätt glömma bort att vi inte med säkerhet kan mäta ett pågående rus av cannabis. Metaboliterna (nedbrytningsprodukterna i kroppen) som kommer av ett bruk som lika gärna kunde skett några veckor innan. Du skulle kunna bruka cannabis på måndag och bli överkörd av en bil på fredagen. Vid din obduktion hade man då påvisat THC-syra (metaboliter av THC). Kai drar då slutsatsen att du dog i en cannabisrelaterad olycka. Korrelation, men inget kausalt samband. Då kan vi lika gärna skylla på vädret, eller färgen på underkläderna.
Kai Knudsens tre primära källhänvisningar [1-3] motsäger vad Kai påstår. De visar tvärt emot att alkohol är farligare än cannabis. Den fjärde källhänvisningen [4] är ett ännu icke publicerat examensarbete, som alltså inte går att läsa.
Kai ”råkar” såklart missa att ta hänsyn till det faktum att den ena drogen är illegal. Det är en för honom oviktig variabel som han ej väljer att uppmärksamma. En påtvingat kriminell livsstil är enligt Kai inget som påverkar en eventuell risk för dödlighet.
Kai hämtar den cannabisrelaterade statistiken från Toxreg, men den alkoholrelaterade statistiken från Dödsorsaksregistret. Vidare väljer han enbart ett år med lågt antal dödsfall av alkohol, kanske för att göra skillnaden större mellan de jämförda drogerna.
Så vad är problemet med att Kai Knudsen påstår något han inte har några belägg för? Han är ju bara en i mängden av forskare som med jämna mellanrum publicerar nya rön inom drogområdet. En röst bland många andra.
Problemet är den mediala uppmärksamhet Kai får. Så här gick det till när hans omedelbart hårt kritiserade debattartikel förvandlades till fakta.
Debattartikeln publiceras på Läkartidningens webbplats. Kritikerstormen börjar.
Utan att ha tagit hänsyn till artikelns kvalitét eller kritiken riktad mot den börjar poliser, tulltjänstemän och lobbyorganisationen RNS sprida den i sociala medier. Vissa organisationer väljer till och med att tolka dess innehåll till att cannabis plötsligt är dödligt.
Dagen efter artikeln publicerats gör TV4-nyheterna ett inslag där Kai Knudsen okritiskt får tala om sin debattartikel som om innehållet vore obestridlig fakta. Tvärt emot vad källkritisk journalistik handlar om. Tvärt emot all kritik. Ord som ”obehagligt” räcker knappast till.
På mindre än ett dygn går debattartikeln från att vara en hårt kritiserad myt, till att presenteras som fakta över hela Sverige. Pang! Så är ännu en myt fastbränd i allmänheten.
Denna isolerade händelse visar det omedelbara behovet av en narkotikapolitik baserad på evidens och hårt prövad forskning. Frågor jag ställer mig är: varför är inte politiker mer intresserade av vad forskarna själva säger? Varför existerar det ingen bättre dialog med t ex Centrum För Narkotikavetenskap, RFHL eller Svenska Brukarföreningen? Varför är nykterhetsrörelsen så otroligt rädd för vetenskap?
Jag ställde en fråga i sociala medier: Oavsett vilken uppfattning du har om illegala droger eller dess brukare; var fann du informationen som gav dig den uppfattningen?
Nedan finner ni sammanfattningen av alla svar. Dessa är tydligt censurerade när jag ansett det behövligt.
Person A
”Föräldrar (CSI(Polisen) och Kantor(Svenska Kyrkan)), skola (Låg-Gymn), arbetsförmedlingen, majoritet av resten av samhället. Koncensus hos samtliga verkar vara att alkohol är ok i mindre mängder fast det är OK att bli packad nån gång ibland medan cannabis/opiater/alkaloider/amfetamin klumpas ihop som drog och likställes med varandra i påverkan, allvarlighet och skadlighet.”
Person B
”Den information jag fått, eller blivit påtvingad kommer primärt från skola och föräldrar (som också fått den från skola). Även också polismän som kommer med empiriskt grundad ”fakta”. Personligen upplevde jag redan i 7:e klass att konstapeln som stod och pratade om hur farligt knark (speciellt cannabis) är, ljög, eller i alla fall inte ens trodde på vad han själv sade.
Liknande konsensus som ovan. Alkohol är okej, om inte ens till och med ”bra” i mindre utsträckning (som socialt glidmedel). Alla narkotikaklassade preparat klumpas ihop i en grupp som inneboende dåligt.”
Person C
”Informationen från grundskolan först. Baserat på mina kunskaper som jag blev serverade gratis av samhället tyckte jag nolltolerans och utanförskapandet var en bra politik. Men när jag blev 28år och arbetslös så hade jag tid och ork att vara skeptisk och söka information själv och ändrade mig. Nu tycker jag alla droger ska legaliseras. Det farligaste med droger har med förbudet att göra. Tar man bort det så skulle världen bli lite mer solidarisk. Man skulle kunna sälja säkra droger. Typ drycker som har 0,1x/deciliter LSD/THC/ och är gjorda av ansvarsfulla bryggerier. Istället för att oansvarsfulla människor säljer LSD till bl.a ungdomar som är gjort på fel sätt så de dör.”
Person D
”Den information jag har härstammar från egen erfarenhet; både av drogerna och av brukarna.”
Person E
”Från egen erfarenhet och den första informationen om att det inte skulle vara ok är från skola och föräldrar.”
Person F
”Skolan och föräldrar… i första hand då. Sen har den kanske ändrats pga eget tänk senare.”
Person G
”Sociala medier, vänner, egen erfarenhet, du :)”
Person H
”Min pappa. Författare till [CENSURERAT] med nästintill monopolställning i svenska gymnasiet på 80- och 90-talen. Han sa till mig tidigt i livet: Allt de säger om droger är fel. Varför man säger så till ett barn är må vara intressant, men det lärde mig ifrågasätta alla påståenden i alla sammanhang, och i förlängningen förmodligen till att välja forskarbanan i livet.”
Person I
”Först var det från skolan, i högstadiet krävde lärarna att vi elever själva tog reda på informationen från många olika källor, så vi skaffade oss en mycket mer balanserad bild av droger och problematiken än vad jag hört att andra har fått, fastän även vi fick besök av både polisen som visade hur t.ex. hasch såg ut och en fd. missbrukare som föreläste (men det var bara en liten del av undervisningen).
Efter skolan så har jag inhämtat information från böcker, forum/sidor på internet dedikerade till droginformation från användarperspektivet som Erowid och Magiska Molekyler t.ex. som i sig har länkat till studier som jag läst.
Har även fått insikter från vänner som har använt samt egenupplevda erfarenheter.
Skräckpropagandan som pumpats ut av staten har jag lätt kunnat genomskåda, antagligen tack vare högstadiets fokus på egen informationsinhämtning och källkritik.”
Person J
”Riktig information = Internet.”
Person K
”Grundskolan försåg med t.ex föreläsning av ex narkoman som berättar om sin bana att gå från hash till att spränga kassaskåp, mord och olika former av sensationella brutala saker som skylldes på olika droger.
Film gav även det ganska spektakulära framställningar av narkotika, med lite mindre moralism.
Men ja, min uppfattning har jag fått av egna erfarenheter, Erowid, Magiska Molekyler, Centrum för narkotikavetenskap, vänner & bekanta som gett en balanserad bild.
Det blev väldigt tydligt efter egna erfarenheter att det mesta man lärt sig i skolan var lögn och att det inte gick att lita på.”
Person L
”Oj, det blir en lång lista för mig. Skolor, släktingar, folk som använt dem, polisen, dokumentärfilmer, Internet, böcker, m.m… jag kan även slänga in andra källor, som spel, filmer och TV-serier, även om det leder till att folk kommer himla med ögonen och sucka…”
Person M
”Skolan, de demoniserade droger till max. Det var det jag kom ihåg från föreläsningar och informationsträffarna på gymnasiet. De antydde att vem som än hade provat på eller nyttjade droger var hemska människor.”
Person N
”Skolan på 70talet. Läste själv Lust och lidande från 60talet tror jag. Egen erfarenhet både av brukare och droger. Anhörig sen barn. Samt läst hela livet sett dokumentärer. Nu sista 2 åren bara slukat allt i ämnet.”
Förra veckan avlöpte Svenska Brukarföreningens seminarium ”Är politisk ideologi viktigare än att rädda liv?”. Talare var bland annat Inger Forsgren, Björn Fries, Ted Goldberg, Karin Rågsjö, Anti Avsan, Magnus Linton samt Christina Gynnå Oguz. Detta inlägg kommer dock ej handla om seminariet i helhet, utan om en intressant fråga och dess svar.
Nedan klipp är från ovan nämnda seminarium. 37:20 får Anti Avsan frågan från forskaren Fredrik von Kieseritzky, om varför det är så få politiker som lyssnar på vad forskningen och evidensen har att säga. Frågeställningen avslutas med att Fredrik presenterar en studie som statistiskt säkerställer att i stater där medborgare får chansen att använda medicinsk cannabis istället för opiater, minskar dödligheten med 25-40%.
En gång till: i stater med medicinsk cannabis faller dödligheten av opiater med 25-40%.
25-40%.
Anti Avsans svar består av följande motargument:
Han har personligen besökt Kalifornien och sett hur distributionen av medicinsk cannabis ”fungerat dåligt”. Vad han menar förklaras aldrig.
Han poängterar hur ett långtgående cannabismissbruk kan ge ”försämring av den kognitiva förmågan”. Vad det skulle ha med frågan att göra framgår inte.
Han påstår att cannabis ”kan minska IQ” utan att gå in på vidare detaljer. Med största sannolikhet syftar Anti på Dunedin-studien, en rapport som lider av många problem. Vad detta skulle ha med opiatdödlighet att göra framgår inte.
Anti avslutar med att berätta hur man i Holland vill omklassifiera stark cannabis till en tung drog. Det har man talat om i många år nu – det är ingen nyhet och det har framför allt inget att göra med frågan han svarar på.
Anti undviker helt att kommentera det faktum att det finns åtskilliga liv att rädda i Sverige. Punkterna han tar upp är ett ofta standardsvar när det ska låta som att man svarar. Anti menar att en eventuell minskning av dödlighet vägs upp av risken för att bli.. ja, vad?
Sveriges förra justitieminister Beatrice Ask är bland annat känd för intervjun i SR där hon insinuerar att dödlighet är att föredra framför risken att bli ”såsig i huvudet”. Svaret är nästan i samma klass av total avhumanisering av brukare som Margot Wallströms ”nej”, när hon fick frågan om hon kunde tänka sig att överväga alternativ till den svenska linjen om det skulle rädda liv.
Anti har nu sällat sig till en mycket liten skara svenska politiker som alla menar samma sak: det är värre att riskera (oavsett hur liten risken är) att bli såsig i huvudet – än det är att dö. Den politiska ideologin är tydligen viktigare.
Personligen anser jag att Sveriges polis gör ett förbaskat bra arbete. I den absoluta majoriteten av allt polisarbete lugnar de ner våldsamma situationer, skapar trygghet, arbetar proaktivt och brottsförebyggande, de syns och de hörs. Polisen lever i samhällets tunga baksida som medborgare ofta inte kan, vågar eller vill se. Jag som skriver har flera gånger i min ungdom varit i behov av polisens närvaro, och har (nästan) bara bra erfarenheter av det. Självklart har jag sett rötägg agera onödigt våldsamt eller rasistiskt – men inte dömer jag ut en hel verksamhet för det. Vi är trots allt bara människor. Med mänskliga styrkor och svagheter. Jag klandrar inte polisen för det.
Men ibland spricker fasaden och en mörkare sida kommer fram – ofta ifråga om synen på cannabis, spice, problematiskt bruk, anledningar till bruk och drogers verkan. Plötsligt förs en politisk agenda baserad på halvsanningar, myter och påståenden utan evidens. Demoniseringen av brukare verkar vara ett ingenmansland där inga regler gäller och polisens personliga åsikter bryter igenom.
Södermalmspolisen gick 18 augusti ut med följande tweet:
Spice dödar även där cannabis är mer eller mindre lagligt. Knarkliberaler brukar hävda annat https://t.co/8WJNnN410g
Länken pekar till detta inlägg på Facebook. Ett dödsfall i Kalifornien där en ung man dött i en överdos av spice. Södermalmspolisen tvekar inte en minut med att publicera ”nyheten” att spice fortsätter vara dödligt, trots att cannabis finns tillgängligt. Denna ensamma tweet fick mig att sätta morgonsmörgåsen i halsen av flera anledningar.
Forskning visar att personer som brukar spice, gör det för att cannabis är illegalt. De vill helt enkelt inte bryta mot lagen, förlora jobbet eller riskera bli av med sina barn. Att ni motsätter er cannabis ökar bruket av spice. Er egen verksamhet bidrar till användningen av spice.
Dessa ”knarkliberaler” ni talar om är engagerade människor som vill se att dödsfallen av spice minskar. Helst att de försvinner helt. Att sätta nidnamn på oroliga medborgare hjälper vare sig er eller oss som vill bekämpa det problematiska bruket. Om ni anser det ”knarkliberalt” att vilja minska dödsfallen, då är ni själva en del av problemet.
När någon ber om evidens möts de av en tweet jag sannerligen inte håller med om stämmer. Överlåt hellre åt evidensen att bestämma hur vi angriper spice, inte vår personliga åsikt.
@hugohugolugo Man kan slå varandra i skallen med olika vetenskapliga undersökningar. I slutändan återstår det egna ställningstagandet. — YB Södermalm (@YB_Sodermalm) 19 augusti 2015
Vi befinner oss i en situation där polisen prioriterar brukare av Cannabis, en icke-dödlig drog med bevisat medicinska egenskaper, som orsakar mindre skadeverkan och tendens till problematiskt bruk än hos alkohol och tobak – vilket tvingar brukare att använda fullt legala varianter av potentiellt livsfarlig spice. De driver en politisk agenda för en fortsatt repressiv narkotikapolitik, som ju bidragit till att spice ens existerar till att börja med.
Ingen påstår att liberalare cannabislagar automatiskt suddar bort spiceproblemet från samhällets white board. Men det hjälper sannerligen till att driva problemet i rätt riktning.
Nyligen uppmärksammades ett fall där polisen beslagtagit pipor, grinders och bongar från Hagmans Tobak i Sundsvall. Motiveringarna var som följer:
På en del av vattenpiporna var det marijuanablad och bilder på Bob Marley, vilket även det underförstått syftar på Marijuana. Färgerna på en del av produkterna “Gul, Grön, Röd” syftar också på marijuana.
(…) startkit innehållande bl a en grinder och pipa. Det är som ett komplett kit för att kunna röka t ex marijuana.
Sundsvallspolisen har sedan lång tid försökt knäcka Hagmans Tobak genom att bland annat beskylla dem för att sälja ”startpaket för amfetamin- och kokainanvändning” vilket i själva verkat var fullt legal snifftobak. De har även beskyllt butiken för att sälja ingredienser för att framställa spice, vilket visade sig vara nikotinfri tobak.
Så lyder rubriken i en debattartikel hos Sydsvenskan skriven av Fanny Nyberg, Föräldraföreningen Mot Narkotika (FMN), som en replik mot att cannabisrörelsen organiserar sig i Malmö. Hela texten är ett exemplariskt exempel till varför så många i Sverige just nu kämpar för en evidensbaserad droginformation, fri från dogmatiska nykterhetsorganisationer som i sin kamp för ett drogfritt samhälle gör allt de kan för att Sverige ska fortsätta med sin repressiva narkotikapolitik.
Det är svårt att bemöta Fannys åsikter då de i huvudsak är empiriska och bygger på feltolkad data – men jag ska försöka. I huvudsak gör Fanny samma vanliga fel som de flesta förbudsivrare vi sett de senaste åren:
Hon presenterar enbart skräckpropaganda.
Hon belyser enbart de negativa sidorna hos cannabis.
Hon feltolkar statistik.
Hon undviker konsekvent att backa upp sina påståenden med belägg eller källor. Istället låter hon sina egna erfarenhet forma sin åsikt.
Plötsligt är cannabis dödligt
Sverige är underligt. Enbart här verkar folk dö som flugor av cannabis. Enligt Fanny ”omkommer ett sextiotal personer i Sverige varje år med cannabis – men inga andra droger – i blodet”. Jag kan bara gratulera till detta scoop, som är ett okänt begrepp i resten av världen.
Cannabis är så gott som omöjligt att överdosera. En annan effekt är att du (tyvärr) inte blir odödlig, vilket innebär att om du blir överkörd av en bil så kan du dö, trots att du har cannabis i blodet – och det är här Fanny misstolkar statistiken. Att dö med cannabis i blodet är inte samma sak som att dö av cannabis. En logisk självklarhet för de flesta av oss.
Att FMN inte gör skillnad på cannabis och heroin är en inställning till drogfrågan som får tala för sig själv. Personligen anser jag iställningen horribel hos en drog som inte dödar. Till skillnad från alkohol och tobak som varje år dödar en folkmängd i storlek med Sveriges befolkning. De effekter (skuld, oro, ångest etc) som FMN beskriver beror nog istället på den totala avhumanisering och utfrysning av brukare som FMN förespråkar.
Cannabis som medicin
Ingen påstår att cannabis är ofarligt. Precis som allt i livet kan det missbrukas med allvarliga följder. Även som självmedicinering används cannabis som substitut till många lagliga droger för att bland annat undvika allvarliga biverkningar. Men att feltolka statistik och blanda det med egna erfarenhet för att nå en slutsats som inte stöds av modern forskning – det kan vara dödligt.
Det blir extra komiskt när FMN i linje med Sveriges nykterhetsorganisationer motsätter sig skademinimerande åtgärder som sprutbyte, injektionsrum och LARO – läkemedelsassisterad rehabilitering. Åtgärder som bevisligen räddat många liv och effektivt håller ned spridning av sjukdomar som hepatit och HIV. Men vad betyder det i kampen för ett drogfritt samhälle?
Tvärtom vad Fanny anser sig veta existerar cannabis som läkemedel i flertalet civliserade länder som Finland, Canada, Tyskland, Italien mfl., under namnet Bedrocan. Patienter med t ex Crohns sjukdom får varje dag hjälp av cannabis när de inhalerar drogen.
I Sverige kan svårt sjuka patienter få tillgång till Sativex, ett läkemedel med THC.
Min kritik mot FMN och Fanny Nyberg
FMN distribuerar i likhet med ECAD publikationer av Allan Rubin. En självutnämnd drogforskare som bland annat påstår att hasch orsakar homosexualitet.
FMN förespråkar en total utfrysning av individer som brukar droger – oavsett om bruket är problematiskt eller ej. Nätverket måste ”upphöra med varje missriktad hjälpinsats”, som de själva kallar det.
Fanny är alltid välkommen att debattera cannabisfrågan, men jag rekommenderar mer kött på benen nästa gång. Allt vi hittills sett är samma gamla skräckpropaganda vi blivit matade med sedan 70-talet.
