av Johan Svensson | 14 okt, 2015 | Snillet |
Nedan text är censurerad då psykologen jag talade med själv bad om det.
Som av en händelse råkade jag passera ett högst underligt ”självtest” för cannabisbrukare. Testet påstår att cannabis ger ”kroniska effekter” utan att förklara vad som menas, med stöd av källor från en välkänd psykolog inom cannabisdebatten.
Så jag mejlade psykologen ifråga och bad om belägg för påståendet. Den censurerade mejlkonversationen i sin helhet ser ni nedan. Läs och bedöm själva behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik. Svaren jag fick på mina frågor än markerade med en blå ram på vänstersidan för tydlighets skull.
Hej,
jag undersökte informationen om (de enbart negativa) effekterna av ett cannabisbruk som ni hjälpte till med i utvecklingen av [borttaget] självtest. Se länk: [borttaget]
Ni påstår att effekterna är ”kroniska”. Något jag inte sett belägg för i forskningen av effekterna av ett cannabisbruk. Kan ni bidra med evidensen bakom detta påstående?
Jag vet faktiskt inte vad du har letat efter. Det finns t ex artiklar av Madeleine Meier eller Nora Volkow som är läsvärda. Sedan finns det Brain Imaging studier. Titta efter Nadia Solovij.
Ha en bra läsdag.
Mvh
[borttaget]
Tack för snabbt svar.
Låt mig förtydliga: med ”kronisk” effekt utgår jag från att ni menar permanent effekt, eller varaktig (dock utan tidsangivelse, som i metastudien av Nadia Solowij). I ditt svar hänvisas även till studier som utgår från Dunedin-studien, en problematisk rapport som missar att ta hänsyn till många variabler, bland annat socioekonomiska orsaker.
Tvärtom hittar jag inga belägg för att cannabis skulle ge en ”permanent nedsättning”. Annat än i de fall med brukare som börjat i väldigt ung ålder och utan att ta hänsyn till ett eventuellt bruk av alkohol.
Så frågan kvarstår, var finner ni belägg för att ett bruk av enbart cannabis skulle leda till en permanent nedsättning av funktion?
Mvh Johan
Tja kronisk kan ha många nyanser
1.Of long duration; continuing: chronic money problems.
2. Lasting for a long period of time or marked by frequent recurrence, as certain diseases: chronic colitis.
3. Subject to a habit or pattern of behavior for a long time: a chronic liar.
I den mening att det är longlasting finns det ganska tydliga studier som jag hänvisade till. Om vi då går in på permanenta så finns det neurobiologiska studier, naturligtvis på djur, som blir utsatta för cannabis i unga år. En som tittar på detta är Ken Mackey.
När man neuropsykologiskt tittar på detta så är det långlasting som avses eftersom vi fram tills nu inte har bra mätinstrument för att studera frågan. Under devisen Absence of proof is not proof of absence.
Kliniskt ser du en förändringsprocess som är i förhållande till hur mycket och hur länge man har rökt.
Så till frågan innan vi fortsätter den här diskussionen. Vad är det som du vill ha konstaterat?
Mvh
[borttaget]
Tack återigen för snabbt svar.
Jag försöker hitta evidens för ert påstående om cannabis ”kroniska effekter”.
Detta innebär att jag söker er definition av vad det innebär, inte exempel från vad som står i en ordbok. Det innebär inte heller vad som framkommit i djurförsök.
Tvärtom vad du påstår finns det visst forskning som ger tydliga belägg för att cannabis inte ger någon permanent effekt efter ca 4 veckors uppehåll: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22731735
Så frågan kvarstår: var finner du evidens för att enbart ett bruk av cannabis, hos människor, skulle ge en ”kronisk effekt”?
Mvh Johan Svensson
Nu tycker jag att jag har gett en definition. Ledsen att du inte finner det korrekt. .
Tack för dialogen
Mvh
[borttaget]
Finner vad korrekt? Än så länge har jag inte sett enda belägg för att vare sig din definition av ”kroniskt” annat än de tre exemplen du kopierade från en ordbok, eller att ett cannabisbruk skulle ge några permanenta effekter.
Mvh Johan Svensson
Sedan dess är det tyst. Psykologens påstående om cannabis ”kroniska effekter” kvarstår. Vad anser du om evidensen bakom påstpendet? Kommentera gärna nedan.
av Johan Svensson | 12 okt, 2015 | Snillet |
Vintern 2015 hände något som i efterhand har fått namnet ecadgate. Jag var på födelsedagskalas i Göteborg då jag plötsligt såg en tweet från ECAD Sverige. De uppmärksammade släppet av publikationen ”Hundra hasch relaterade vansinnesdåd” (ja titlen är särskriven), en publikation av Allan Rubin där alla möjliga våldsamma handlingar kopplas samman med bruket av cannabis. Bland annat kan vi läsa om personer som under ”haschrus” mördar vänner och familj och sågar av deras huvuden. Inga som helst källor eller vetenskapliga belägg ges någonstans då Allan fullkomligt överöser läsaren med de värst tänkbara våldsfall och försöker på alla möjliga sätt sammankoppla dessa med ett bruk av cannabis.
Allan Rubin frodas i nykterhetsrörelsernas gunst
Allan har ingen som helst utbildning inom drogfrågan, annat än ett brinnande intresse. Så sent som 2003 menade han att bruket av cannabis leder till ett ”växande intresse för satan”. På 80-talet hävdade han att bruket av hasch leder till homosexualitet. Tillsammans med Siewert Öholm försökte han skylla på hårdrocken som moralisk slasktratt vilken förstör ungdomar. På 90-talet försökte han istället skylla på hemska rollspel i en artikel med namn ”Allan Rubin spelar rollspel i smyg”. Denna artikel har jag tyvärr inte kunnat lokalisera.
Finns det något som Allan anser moraliskt förkastligt så kommer han använda alla tänkbara argument för att smutskasta det, oavsett hur mycket han ljuger eller hittar på. Uppseendeväckande är att publikationen är finansierad av Nykterhetsrörelsens samorganisation i Stockholm, ECAD och Svenska Carnegieinstitutet. 2014 arrangerade bland annat RNS en föreläsning med Allan med tema ”cannabis – också en våldsdrog?”. I november 2015 får Allan Rubin en hel timme åt att tala om sin bok under ”konferens med tema narkotika” i Linköping. Han används fortfarande som en trovärdig källa av nykterhetsrörelsen.
Vi har sett det förut: så länge du är emot, så är du tillåten att påstå precis vad som helt. Helt utan någon som helt källkritik. Exempel efter exempel på behovet av en evidensbaserad narkotikapolitik, där varje påstående backas av hårt prövad forskning.
Ecadgate föds
Så, med bakgrund av detta ifrågasatte jag varför ECAD valt att finansiera Allan Rubins publikation. Under kvällen bombarderades jag sedan av följande meddelanden på Twitter. Ecadgate föddes.
Händelsen resulterade i att ECAD tillfälligt stängde sitt Twitterkonto och gjorde Facebookgruppen hemlig. ECADs generalsekreterare Erik Leijonmarck fick skicka ut personliga ursäkter till mig och alla inblandade. Ecadgate var och förblir en snabb inblick i den fullständigt hänsynslösa syn som vissa förbudsivrare har på brukare.
av Johan Svensson | 29 sep, 2015 | Snillet |
Jag ställde en fråga i sociala medier: Oavsett vilken uppfattning du har om illegala droger eller dess brukare; var fann du informationen som gav dig den uppfattningen?
Nedan finner ni sammanfattningen av alla svar. Dessa är tydligt censurerade när jag ansett det behövligt.
Person A
”Föräldrar (CSI(Polisen) och Kantor(Svenska Kyrkan)), skola (Låg-Gymn), arbetsförmedlingen, majoritet av resten av samhället. Koncensus hos samtliga verkar vara att alkohol är ok i mindre mängder fast det är OK att bli packad nån gång ibland medan cannabis/opiater/alkaloider/amfetamin klumpas ihop som drog och likställes med varandra i påverkan, allvarlighet och skadlighet.”
Person B
”Den information jag fått, eller blivit påtvingad kommer primärt från skola och föräldrar (som också fått den från skola). Även också polismän som kommer med empiriskt grundad ”fakta”. Personligen upplevde jag redan i 7:e klass att konstapeln som stod och pratade om hur farligt knark (speciellt cannabis) är, ljög, eller i alla fall inte ens trodde på vad han själv sade.
Liknande konsensus som ovan. Alkohol är okej, om inte ens till och med ”bra” i mindre utsträckning (som socialt glidmedel). Alla narkotikaklassade preparat klumpas ihop i en grupp som inneboende dåligt.”
Person C
”Informationen från grundskolan först. Baserat på mina kunskaper som jag blev serverade gratis av samhället tyckte jag nolltolerans och utanförskapandet var en bra politik. Men när jag blev 28år och arbetslös så hade jag tid och ork att vara skeptisk och söka information själv och ändrade mig. Nu tycker jag alla droger ska legaliseras. Det farligaste med droger har med förbudet att göra. Tar man bort det så skulle världen bli lite mer solidarisk. Man skulle kunna sälja säkra droger. Typ drycker som har 0,1x/deciliter LSD/THC/ och är gjorda av ansvarsfulla bryggerier. Istället för att oansvarsfulla människor säljer LSD till bl.a ungdomar som är gjort på fel sätt så de dör.”
Person D
”Den information jag har härstammar från egen erfarenhet; både av drogerna och av brukarna.”
Person E
”Från egen erfarenhet och den första informationen om att det inte skulle vara ok är från skola och föräldrar.”
Person F
”Skolan och föräldrar… i första hand då. Sen har den kanske ändrats pga eget tänk senare.”
Person G
”Sociala medier, vänner, egen erfarenhet, du :)”
Person H
”Min pappa. Författare till [CENSURERAT] med nästintill monopolställning i svenska gymnasiet på 80- och 90-talen. Han sa till mig tidigt i livet: Allt de säger om droger är fel. Varför man säger så till ett barn är må vara intressant, men det lärde mig ifrågasätta alla påståenden i alla sammanhang, och i förlängningen förmodligen till att välja forskarbanan i livet.”
Person I
”Först var det från skolan, i högstadiet krävde lärarna att vi elever själva tog reda på informationen från många olika källor, så vi skaffade oss en mycket mer balanserad bild av droger och problematiken än vad jag hört att andra har fått, fastän även vi fick besök av både polisen som visade hur t.ex. hasch såg ut och en fd. missbrukare som föreläste (men det var bara en liten del av undervisningen).
Efter skolan så har jag inhämtat information från böcker, forum/sidor på internet dedikerade till droginformation från användarperspektivet som Erowid och Magiska Molekyler t.ex. som i sig har länkat till studier som jag läst.
Har även fått insikter från vänner som har använt samt egenupplevda erfarenheter.
Skräckpropagandan som pumpats ut av staten har jag lätt kunnat genomskåda, antagligen tack vare högstadiets fokus på egen informationsinhämtning och källkritik.”
Person J
”Riktig information = Internet.”
Person K
”Grundskolan försåg med t.ex föreläsning av ex narkoman som berättar om sin bana att gå från hash till att spränga kassaskåp, mord och olika former av sensationella brutala saker som skylldes på olika droger.
Film gav även det ganska spektakulära framställningar av narkotika, med lite mindre moralism.
Men ja, min uppfattning har jag fått av egna erfarenheter, Erowid, Magiska Molekyler, Centrum för narkotikavetenskap, vänner & bekanta som gett en balanserad bild.
Det blev väldigt tydligt efter egna erfarenheter att det mesta man lärt sig i skolan var lögn och att det inte gick att lita på.”
Person L
”Oj, det blir en lång lista för mig. Skolor, släktingar, folk som använt dem, polisen, dokumentärfilmer, Internet, böcker, m.m… jag kan även slänga in andra källor, som spel, filmer och TV-serier, även om det leder till att folk kommer himla med ögonen och sucka…”
Person M
”Skolan, de demoniserade droger till max. Det var det jag kom ihåg från föreläsningar och informationsträffarna på gymnasiet. De antydde att vem som än hade provat på eller nyttjade droger var hemska människor.”
Person N
”Skolan på 70talet. Läste själv Lust och lidande från 60talet tror jag. Egen erfarenhet både av brukare och droger. Anhörig sen barn. Samt läst hela livet sett dokumentärer. Nu sista 2 åren bara slukat allt i ämnet.”
