av Johan Svensson | 9 feb, 2016 | Snillet |
Just nu pågår en intressant debatt på Facebooksidan för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS). Med bakgrund av Staffan Hübinettes åsiktsartikel om drogtester i svensk skola fann sig RNS plötsligt i en kritikerstorm de inte är vana vid att möta. Antagligen var det därför som RNS i ett mycket sällsynt fall faktiskt kände sig tvingade till att bemöta kritiken.
I samtal med andra personer som tidigare debatterat med RNS har jag förstått att de ofta raderar kommentarer och helt enkelt blockerar författaren bakom kritiken från deras sociala medier. Jag återger därför debatten i sin helhet nedan, ifall kommentarerna plötsligt skulle försvinna från RNS Facebooksida.
RNS svar återges nedan med en blå kantlinje på vänstersidan.
RNS fortsätter (mot Skolinspektionens syn på saken) arbeta för tvingande drogtester i svensk skola. En mycket problematisk metod som Magnus Callmyr bemötte redan 2015: http://www.magnuscallmyr.se/…/drogtester-och…/
Det största problemet med RNS metoder är vad som händer med elever som inte vill göra drogtester och riskerar avstängning. Plötsligt är du skyldig tills motsatsen bevisats. Inte för att RNS bekymrar sig om en eventuell stigmatisering i jakten på det narkotikafria samhället.
Syftet med drogtester är inte att skolan ska straffa eller göra sig av med missbrukande elever. Det är ett verktyg för att tidigt ingripa och hjälpa elever med problem och se till att de klarar sina studier på bästa sätt.
Jag citerar åsiktsartikeln: ”[…] Grundlagens skydd mot tvingande kroppsligt ingrepp från det allmänna ska kvarstå men möjligheten att använda drogtester och avstängning som konsekvens införas även i teoretiska utbildningar och moment.”
Bevisbörda är en juridisk term RNS bör slå upp i närmaste ordbok. En elev kan inte anses leva under hot om avstängning enbart pga misstanke om drogbruk. Tanken baseras på en Bejerotsk syn på bruket som en epidemi, som sprider sig i samhället. En lika problematiskt som ålderdomlig syn.
Kan RNS visa belägg för effektiviteten hos tvingande drogtester i svensk skolmiljö? Eller är detta ÄNNU ett fall av en ”tänk-på-barnen”-retorik där RNS målar upp en skräckbild av en halmdocka?
RNS kanske samtycker att jag på måndag nästa vecka väntar med polis utanför arbetsplatsen. Obligatoriska drogtester, med hot om omedelbar avstängning om ni vägrar.
Det är självfallet inte så det går till vid ett drogtest på skolan. Det hade även du vetat om du någon gång arbetat med de här frågorna inom skolans värld. Som sagt används drogtest som underlag för fortsatt stöd och är inte till för att skicka ut någon från skolan. Om en elev visar positivt test bör en handlingsplan göras upp i samverkan mellan socialtjänst, skola, elev och vårdnadshavare och som beskriver vilket stöd eleven ska erbjudas. Hur det ser ut beror på omständigheterna och behovet i det enskilda fallet. Utgångspunkten bör vara att eleven ska bli drogfri, fungera i skolan och klara av studierna samt att skydda och skapa trygghet för andra elever och skolmiljön. Det kan i vissa fall vara motiverat med ett kortare avbrott (sjukskrivning/giltig frånvaro) i en akut situation. Men det är då viktigt att eleven får stöd och hjälp under den tiden och inte hamnar i ett vakuum. Ett alternativ kan vara en kortare tids hemundervisning. Att lämna ett urinprov är alltså inte ett straff utan endast en kontrollåtgärd som hjälper både skolan och eleven.
Bejerots syn på hur narkotikabruk sprids är knappast ålderdomlig utan högst relevant. RNS föreslår inte tvingande drogtester i skolmiljö, drogtester är alltid frivilliga, endast polisen kan använda tvingande drogtester vid misstanke om brott. Elever som misstänks använda droger erbjuds idag att lämna ett drogtest som är frivilligt. I många gymnasieskolor används även slumpvisa drogtester i samband med vissa praktiska moment. Testerna är frivilliga, men att avstå innebär en konsekvens i form av att inte kunna delta i de praktiska momenten.
Studier på effekterna av drogtester i skolmiljö är begränsade, men det finns ett antal huvudsakligen amerikanska som visar på vissa positiva effekter. Inom arbetslivet finns studier som visar på positiva effekter. I Folkhälsoinstitutets kunskapsöversikt Narkotikan i Sverige framhålls också drogtester som en metod för att öka upptäcktsrisken i det man kallar ”socialt intakta miljöer” som skolan, arbetslivet och trafiken och som därigenom har en förebyggande effekt.
Jag har inte påstått att ett positivt drogtest inte skulle innebära att en elev inte blir satt i behandling. Det är ord ni sätter i min mun.
1. Svara på hur ser ni på omvänd bevisbörda, i strid med vedertagen juridik? Drogtesterna ni så gärna vill ha in i svensk skolmiljö är i praktiken tvingande då en elev som inte vill göra dem automatiskt blir misstänkt för drogbruk. Testerna är ytterst stigmatiserande, något som är förödande för en skolungdom.
2. Hur hanterar ni bifynd? Låt oss säga att en elev har recept på ett narkotikaklassat lugnande eller sömnmedel – 2014 hade 24367 patienter i åldern 0-19 år recept på ATC-kod N05C ”Sömnmedel och lugnande medel” – vilka kommer upptäckas i drogtester. Det kan ligga i elevens intresse att inte berätta varför hen har recept på något av dessa för någon i skolan. Tystnadsplikten, ni vet.
3. Hur gör ni med elever över 15 år, som är straffmyndiga? Ska dessa rapporteras till polisen? Är det etiskt försvarbart?
4. Bejerots teorier om det problematiska brukets spridning saknar stöd i modern forskning. Hur kan ni påstå att den fortfarande är aktuell?
5. Ni har helt rätt i att det saknas svenska studier som påvisar att drogtester i svensk skolmiljö på något sätt skulle minska bruket av droger. Det ni talar om är en signalpolitik som saknar stöd av forskning och som än idag inte kan uppvisa resultat i form av minskad drogbruk. Ni talar om ”amerikanske studier” när AAP själva gått ut och avrått från drogtester i skolmiljö då det saknas evidens för dess nytta: https://www.aap.org/…/AAP-Opposes-In-school-Drug…
Inte heller Skolinspektionen håller håller med RNS teorier: https://www.skolinspektionen.se/…/Stallning…/Drogtester/
I flera svenska gymnasier har elever den senaste tiden stängts av efter att ha vägrat drogtester. RNS fortsätter arbeta för metoder ni ”tror på”, istället för att se till modern forskning.
1. Slumpvisa drogtester används idag på många skolor i samband med praktiska moment. Testerna är frivilliga men att avstå innebär att eleven inte kan delta i de praktiska momenten och praktik. Skälet är att man vill förebygga skador och olyckor. Ingen annanstans på arbetsplatser för vuxna skulle en arbetsgivare acceptera ”osäkert läge”.
Vad frågan nu gäller är teoretiska moment där skolan idag inte kan agera utan tvingas acceptera att elever som använder droger kan fortsätta att delta i undervisningen med de konsekvenser det kan medföra för andra elever.
Rätten att avstå från att lämna drogtest utan konsekvenser hamnar i motsättning till rätten till en trygg, säker och narkotikafri skolmiljö. Det problemet är reellt och skolor står inför det varje dag, därav artikeln.
De få undersökningar som gjorts av elevers syn på detta visar att eleverna tycker det är bra att skolan inför en tuffare policy. Det har också stöd i praktisk erfarenhet från de skolor som arbetar på detta sätt.
2. All drogtestning ska följa de riktlinjer för säker drogtestning som finns beskrivna av ex SWEDAC där man har rutiner för att hantera bifynd i form av läkemedel.
3. Elever som lämnar positiva drogtest inom socialtjänsten, sjukvården eller skolan anmäls inte till polisen. Endast vid akut påverkan på plats tillkallas polis som då kan ta ett tvingande drogtest.
4. När det gäller frågan hur narkotika sprids är begreppet Drug epidemic vedertaget där spridningen sker på individnivå bland användare.
5. Det finns en svensk mindre studie som antyder positiva effekter och publicerats i Läkartidningen (2010). Ett antal amerikanska studier visar positiva effekter men har skiftande vetenskaplig kvalitet. Endast två randomiserade kontrollerade studier i skolmijö finns som antyder vissa positiva effekter och som refererats i SBU:s nya kunskapsöversikt om drogprevention i skolan. Däremot finns stabilare studier gjorda inom arbetslivet som visar positiva effekter. Enbart drogtester löser inte problemet, men som en del i en strategi med flera olika förebyggande och tidiga insatser fyller de en viktig funktion. Uppgiften för skolan är att förebygga men också upptäcka tidigt och i samverkan med socialtjänsten tidigt ge stöd och hjälp till eleven för att klara studierna. Fortsatt användning av droger innebär en betydande risk för att studierna påverkas negativt.
Tack för svar.
Det finns en bakomliggande problematik till varför en elev började använda droger till att börja med. RNS verkar tro att ytterligare stigmatisering, avstängning från skola och utanförskap på något sätt skulle minska den problematiken. Speciellt där bruket föranletts av psykisk ohälsa, svåra sociala förhållanden eller andra trauman.
Möjligheten att stänga av en drogpåverkad elev existerar redan idag. Det RNS efterlyser är alltså möjligheten att kunna stämpla och utestänga elever, försvåra livet för elever som redan befinner sig i en svår situation, straffa de elever som värderar sin integritet tillräckligt för att vägra drogtest, samt upplösa elevens rätt till utbildning baserat på en MISSTANKE om drogbruk.
Jag vill även påstå att drogtester är direkt kontraproduktiva då de ger eleven ett stort incitament till att istället börja bruka livsfarliga, och fullt legala, internetdroger istället.
1. Ni talar inte om det fåtal drogtester som sker i samband med ”praktiska moment”. Det ni talar om är obligatoriska drogtester av alla elever vid minsta misstanke om drogbruk. Mot Skolinspektionens inrådan. Under hot om avstängning.
Det finns inga motsättningar till varför en elev som genomgår en eventuell drogbehandling inte kan fortsätta gå i skolan och leva ett normalt liv. Ni verkar utgå från att 100% av alla drogbrukare lever i total misär och måste särskiljas från både vänner och normal skolmiljö.
Min fråga kvarstår: är ni beredda att jag väntar med polisen utanför ert arbete på måndag morgon för obligatoriska drogtester under hot om avstängning?
Ni kan väl inte på allvar låta eventuella undersökningar som elever svarat på styra hur vi bäst motverkar drogbruk i skolan?
2. Tack. Jag kontaktade SWEDAC som hänvisade mig till de separata labb som gör analyserna. Det är labben själva som bestämmer hur de behandlar bifynd, inte SWEDAC (som enbart ackrediterar rutiner och processer för analys). Så min fråga kvarstår: hur behandlar ni bifynd?
3. Hur konstaterar ni akut påverkan hos vår vanligaste illegala drog cannabis? Anser ni metaboliter från THC (THC-syra) vara ”akut påverkan”?
4. Rättelse: begreppet drug epidemic använder primärt nykterhetsrörelsen. En teori som inte tar hänsyn till bakomliggande orsaker som sociala förhållanden, psykisk ohälsa eller utsatthet (t ex övergrepp). Återigen väljer RNS att inte se till modern forskning som på ett mer tillförlitligt sätt beskriver ett problematiskt bruk, samt ger en bättre bild över hur vi bekämpar en beroendesjukdom. Era teorier är lika ålderdomliga som Bejerot.
5. Så det existerar alltså inte tillräcklig evidens för påståendet att drogtester i svensk skola på något sätt skulle minska drogbruket. Annat än den signalpolitik vars effektivitet ni fortfarande inte kan hitta evidens för. Det ni talar om är ”möjligheten att använda drogtester och avstängning som konsekvens införas även i teoretiska utbildningar och moment” utan att ni har vetenskapliga belägg för det.
Ingen påstår att ungdomar ska bruka någon typ av drog, men era metoder är ålderdomliga, saknar stöd i forskning och riskerar stigmatisera och straffa en redan hårt utsatt ungdom.
Det är svårt att besvara dina långa inlägg då du hela tiden för in nya frågor och kommer med påståenden och antaganden som är svårt att veta vad du grundar dem på. Det skulle ta alltför stort utrymme här att resonera kring alla de frågor du tar upp med risk också för att läsare tröttnar. Enklaste sättet att få svår på dina frågor är att du gör ett studiebesök på en gymnasieskola som arbetar aktivt med sin drogpolicy och bland annat använder slumpvisa drogtester och där ta del av hur de resonerar och arbetar i praktiken. De frågor som då kvarstår kan vi fortsätta att resonera om.
I RNS projekt Narkotikafri skola möter vi ständigt rektorer, kuratorer, skolsköterskor, socialarbetare, poliser och lokala politiker som alla är engagerade i att utveckla ett bra förebyggande arbete och praktiskt fungerande metoder för att tidigt upptäcka, stötta och hjälpa ungdomar som börjat använda droger, vanligen cannabis. De står mitt i en verklighet med elever som använder droger och med ansvar för att på något sätt agera för att upptäcka, ingripa och hjälpa dessa elever. Deras erfarenheter och behov av praktiskt fungerande lösningar är av stor betydelse. Frågan är sedan hur.
Tack för svar. Mina kommentarer belyser en problematik kring era metoder i sakfrågan ni inte verkar vilja erkänna. Jag ska göra det enkelt för er att svara på de frågor jag redan ställt.
1. Hur försvarar ni den omvända bevisbörda som uppstår då elever riskerar avstängning då de inte vill göra ett drogtest? Plötsligt är en elev skyldig tills motsatsen bevisats.
2. Är ni beredda att jag väntar med polis utanför er arbetsplats nästa måndag för obligatoriska drogtester med hot om avstängning?
3. Hur behandlar ni bifynd?
4. Hur påstår ni att vi kan mäta ett aktivt cannabisrus?
5. Varför fortsätter ni arbeta för drogtester i svensk skola när metoden inte har stöd vare sig i forskning eller hos Skolinspektionen?
1. Detta är praxis inom arbetslivet. Den anställde eller elev som misstänks använda droger riskerar inte bara problem för egen del utan utgör en risk för andra och arbetsplatsen. En avvägning mellan två olika intressen behöver göras, den enskildes rätt att avstå från drogtest utan konsekvenser och andras rätt till en trygg, säker och narkotikafri arbetsplats/skola. Avvägningen är inte enkel men i det här fallet när det gäller gymnasieskolan är det rimligt att det senare går före. Oro och misstankar växer vanligen under en längre tid där ett antal olika faktorer vägs in och där olika saker prövas för att stötta och hjälpa eleven. Till slut kan man hamna i ett läge där den samlade bedömningen är att det också kan handla om droger. Frågan behöver då ställas där drogtest kan bli aktuellt och där ett ”kvitto” är nödvändigt för att kunna utesluta om det är droger med i bilden eller kunna hjälpa eleven.
2. Det är arbetsgivarens ansvar att hantera eventuella drogproblem bland personalen. Är min chef orolig för att jag använder droger leder det till ett samtal där arbetsgivaren vill ha ett ”kvitto”. Kanske berättar jag själv att jag har problem och behöver hjälp och blir lättad av att någon sett problemet och reagerar. Förnekar jag användning av droger vill arbetsgivaren ha ett ”kvitto”. Är testen positiva är arbetsgivaren skyldig att erbjuda rehabilitering och stöd. Är testen negativa kanske det är andra saker som jag behöver hjälp med och som nu kommer upp till ytan. Förnekar jag användning av droger och inte vill lämna drogtest är det skäl för uppsägning/avstängning. Polisen har inget med detta att göra.
3. Positiva drogtest ska verifieras genom analys och bedömas av MRO-läkare som kan skilja på vad som är vad.
4. Ingen har påstått det. Om personal i skolan uppfattar att en elev beter sig på ett sätt som gör att det finns anledning att befara att hen är påverkad kontaktas vanligen polis. Polisen gör en bedömning på plats om det finns anledning att göra en kroppsbesiktning, dvs drogtest. Fram tills dessa testet visat ett resultat är bedömningen av beteendet subjektiv.
5. När det gäller forskningsläget och vilka slutsatser man kan dra av det finns det besvarat i tidigare inlägg och ska inte upprepas här. När det gäller Skolinspektionens inställning är det riktigt att de avråder från drogtestning men det bygger på deras uppfattning och inte på vad lagen eller forskningen säger. Om detta finns att läsa mer i artiklar bl a Dagens Samhälle med anledning av Skolinspektionens beslut om Njudungsgymnasiet i augusti 2015:
http://www.dagenssamhalle.se/…/skolinspektionen-skapar…
Skolinspektionens inställning är att frivilligheten inte kan säkerställas vid drogtestning varför den per definition är tvingande och därmed strider mot lagen. JO har i en prövning av Skolinspektinens uppfattning i fallet med Brinellgymnasiet i Nässjö 2010 gjort en annan bedömning och uttalat att frivilligheten kan säkerställas och att sådana drogtester inte strider mot lagen. Skolinspektionen har valt att inte informera skolan om JO:s beslut. Skolinspektionen har dock ingen kritik mot att drogtester används i samband med praktiska moment som ett krav för att kunna delta i sådana moment.
Vi upprepar uppmaningen att du gör ett studiebesök på en gymnasieskola som arbetar med detta. Det är enklaste sättet att få svar på frågorna.
1. Nej. Det är faktiskt varje människas rätt till skolgång i Sverige. Oavsett om de tar droger eller ej. Se till den faktiska anledningen till varför Skolinspektionen avråder drogtester i svensk skola: det saknas vetenskapliga belägg för dess effektivitet och ställer eleven om omvänd bevisbörda.
Ni talar om ”den enskildes rätt att avstå från drogtest utan konsekvenser” utan att kunna ge något konkret argument till nyttan med straffande konsekvenser för att avstå ett drogtest. Varför agerar RNS för att vilja stigmatisera och utestänga elever som uppenbarligen har en bakomliggande orsak till varför de initierat ett drogbruk?
Ni likställer elevers rätt till att vägra drogtest med att det automatiskt skulle innebära en otrygg arbetsmiljö för omgivningen, utan att ha belägg för det. Ni talar om ”kvitton” i frågor om människors grundläggande och lagstadgade rätt till utbildning.
Å ena sidan skryter nykterhetsrörelsen om det låga antal skolungdomar som testar cannabis. Å andra sidan målar ni upp en skräckbild av hur drogpåverkade elever är ett så stort problem i svenska skolor att de bör utsättas för drogtest eller riskera avstängning. Hela er argumentation verkar bygga på en halmdocka för vilken ni saknar belägg.
2. Det var inte svaret på min fråga. Jag undrade om ni var beredda på en obligatoriska drogtester på arbetsplatsen under hot om avstängning.
3. Ni känner mycket väl till problematiken kring säkerheten i dessa drogtest. Speciellt för MRO-läkare. http://www.lakartidningen.se/…/Enhetliga-analyser-av…/
4. Tack för förtydligandet.
5. Återigen framhäver ni drogtester vid praktiska moment. Men det ni beskriver i åsiktsartikeln är ju inte enbart dessa moment, utan ”möjligheten att använda drogtester och avstängning som konsekvens införas även i teoretiska utbildningar och moment”.
Ni har fortfarande inte kunnat visa ett enda belägg för drogtesters effektivitet i skolmiljö. Jag utgår från att ni inte menar den studie från 2010 där ett gäng fordonselever svar på frågor om deras drogbruk anses vara evidens. En sådan studie kan ni knappast använda som argument.
Tack för länken till åsiktsartikeln som Staffan Hübinette själv har skrivit. Jag rekommenderar dock att ni länkar ut faktiskt evidens för de metoderna ni förespråkar istället.
av Johan Svensson | 15 jan, 2016 | Snillet |
Nedan inlägg är långt men läsvärt om hur narkotikapolitiken påverkar den enskilda individen. Det är en personlig redovisning av hur ett bruk av medicinsk cannabis ser ut i dagens Sverige. Inlägget tar upp bakgrund, cannabis effekt och problematiken med att självmedicinera en illegal medicin som för denna individ fungerar bättre än legala läkemedel. Jag har valt att inte använda personens efternamn, men vill ni komma i kontakt med henne så kan jag vidarebefordra er önskan om kontakt. Mejla mig i så fall på kontakt@snilletjohan.se.
Med vänlig hälsning
Johan Svensson
Jag har en primär immunnedsättning sen barndomen. Det innebär i stort sätt att man är född med en HIV/AIDS liknande nedsättning av immunförsvaret, men det är inte orsakat av ett virus eller smittsamt, utan en genetisk ”störning”. Detta har jag haft alltså redan sen födseln. Men pga diverse omständigheter, och en sjukvård som är under all kritik, så har jag varit odiagnoserad tills nyligen. Har aldrig fått adekvat vård eller behandlig i Sverige. Istället för att utreda mig, så har man valt att droga ner mig. Så nu har sjukdomen progresserat till en näst intill kritisk punkt, då alla mina symptom hastigt blivit förvärrade. Och har fått åka in och ut från akuten de senaste veckorna.
Mina kroniska symtpom är bla, extrem värk pga. kronisk inflammation av ryggraden, som orsakat benförändringar och en förträngning av ryggmärgen, som ger ständig nervverk i hela kroppen, samt kraftig spacticitet, kramper och nervpåverkan, kroniskt illamående, och 2,5 år av dagliga kräkningar.
Detta har man i den Svenska vården medicinerat med diverse narkotika på recept. Jag har fått utskrivet Tramadol, Buprenofrin, oxycontin (syntetiskt heroin), Stesolid, Ritalin (amfetamin liknande ämne), Zolpidem/Stilnoct, Lyrica, flunitranzepam och en rad andra tunga droger, helt lagligt, bekostat av skattebetalarna, att hämta ut gratis på apoteket.
Polisen är säkert bekant med de flesta av de ovannämnda drogerna, de är ju även vanliga i gatuhandeln, det är jag mycket medveten om, då jag blivit följd och stoppad av folk som hört på apoteket vad jag hämtat ut (de flesta drogerna tog jag aldrig, och resten bara vid behov) och velat köpa dem av mig. Eftersom jag bor i Göteborg så är det en mindre trevlig känsla att bli stoppad av ett gäng killar som är ute efter dina lagliga, receptbelagda mediciner.
Mina symtpom kräver en rad narkotika på recept, om jag vill bli behandlad med lagliga substanser. Men efter att jag för första gången hade upplevt en opioidabstinens, pga. ett kroppsligt beroende av Tramadolen, som läkarna sagt bara var en ”lite starkare värktablett”, så började jag efterforska alternativa sätt att få lindring för mina symptom. Är med i flera internationella stödgrupper för kroniskt sjuka människor, och i samtliga hyllas cannabis som en mirakelmedicin av människor som lider dagligen av diverse kroniska sjukdomar, precis som jag. Jag hade ju rökt cannabis i Finland som tonåring och ung, Då var det avkriminaliserat där, och ingen stor grej alls. Många tanter med reumatism hade en eller två plantor i fönstret, det var inte ovanligt alls. Och även idag kan du lagligt hämta ut cannabis [Bedrocan. Red anm.] på Finska apotek mot recept.
Jag bestämde mig för att prova det i medicinskt syfte, om det kanske kunde ge ens en liten lindring av något symptom. Jag var egentligen emot alla former av drogbruk för mig själv, mådde jättebra utan kaffe och alkohol, och hade inte varit full sen min son föddes, men hade absolut inget att säga till om vad andra vuxna människor väljer att göra med sina kroppar och hjärnor. Och eftersom jag upplevt vilket beroende de receptbelagda medicinerna hade orsakat i min kropp och hjärna, och jag var trött på att gå omkring som en zombie hemma och inte få någon betydande lindring. Samt ha en kronisk trötthet som inte går att beskriva, dels pga själva kroppens nedsatta immunförsvar, dels för att det, trött som jag var, var ofta omöjligt att sova pga. den ständiga nervvärken. Så jag tänkte att det var värt risken, trots att det är olagligt i Sverige.
Mina kompisar kom hem till mig och hade med sig lite röka. Första gången jag rökte cannabis i medicinskt syfte, efter flera års total nykterhet från alla droger, (förutom de på recept), så började jag gråta. Den känslan går inte att beskriva. Alla mina symtom försvann som av magi. Det tog bara 2-3 bloss av en joint, och mina symptom försvann nästan omgående. Jag hade ingen värk NÅGONSTANS i kroppen! Och inget illamående! Inte mycket senare hade jag även en aptit för att äta utan att kvälja! En känsla jag inte hade upplevt på väldigt, väldigt länge.
Den känslan var så otrolig, jag hade glömt hur ett smärtfritt tillstånd känns, jag var så van vid värken. Cannabis ersätter samtliga receptbelagda medicinerna för mig, förutom naturligtvis behandlingar som antibiotika och tex svampbehandlingar för huden, då mitt nedsatta immunförsvar gör mig mer känslig för opportunistiska infektioner. Cancerrisken är i stort sätt ”garanterad”, då immunförsvaret inte är tillräckligt starkt för att bekämpa eventuella cancerceller.
Men eftersom cannabis är bevisat i ett flertal internationella forskningar, vara bla. antibakteriell, immunreglerande/förstärkande, anti-inflammatorisk, smärtlindrande, neuronreparerande, antikonvulsiv, och möjligtvis även cancerdödande. Samt med inga bevisade, negativa bieffekter och ingen risk för överdosering, helt i motsats till samtliga receptbelagda droger jag fått, där risken för död från överdosering är väldigt hög. Så var beslutet enkelt.
Skulle sluta med alla mina receptbelagda mediciner, och gå helt över till cannabis. Låt följderna vara vad de är. Detta är MIN kropp! MIN sjukdom! MITT lidande!
Om ni hade sett min lilla sons lidande tidigare, när han försökte trösta sin sjuka mamma, som spenderade 80-90% av tiden i sängen, i halvt medvetet tillstånd, så skulle era hjärtan brista. Jag var ofta så trött att jag inte förmådde ens att få fram ett leende för min son. Jag fick viska i hans öra, att ”jag ler i mitt hjärta, men orkar inte visa det nu…” Min son har lidit otroligt mycket pga. mina kamper med diverse infektioner, som hjärnhinnesinflammationen, som nästan blev fatal, och extrem, kronisk värk och trötthet. Och det är bara vi två, alltid varit. Min familj bor i Finland. Jag har uppfostrat min son helt själv, utan något stöd från hans pappa, i 10 år. Han är det mest tragiska offret i detta sjukdomsdrama.
Idag är han en glad kille, för att han har en piggare och friskare mamma. Som orkar mer, sover gott och spyr inte varje dag. Som orkar leka och skoja med honom, och vara en närvarande förälder, allt tack vare cannabisen. Även socialen har uträtt våra förhållanden, och noterat svart på vitt i en redan avslutad utredning, att min hälsa har förbättrats avsevärt, och att min son är glad och lycklig. De har inga invändningar mot mitt medicinska bruk, och de önskar att jag kunde hitta en laglig väg att bruka detta.
Min sjukdom är såpass allvarlig, att den kräver även sjukhusbehandlingar, bl.a extremt höga doser av antibiotika, vilket orsakar illamående, och eventuellt även biologiska läkemedel, som i sig kan orsaka cancer. Så kan inte leva enbart på cannabis som behandling. Men det hjälper mot alla symptomen som orsakas av de starka behandlingarna också. Och jag vet att miljoner människor världen över, får otroligt mycket linding av denna underbara, medicinska VÄXT. Det finns fall där barn med svår epilepsi blir symptomfria. HUR kan ni betrakata detta som något ”farligt” och ”skadligt” som ni behöver skydda allmänheten ifrån!? Och HUR kan ni betrakta mig som en missbrukare och kriminell, bara för att jag väljer det absolut hälsosammaste, och bäst fungerande medicinen för min svåra sjukdom!?
Förra våren stod det två civilpoliser nere i trapphuset. Utan att göra några som helst kontroller på plats, som att belysa pupillerna mm., så bestämde de sig att jag var ”drogpåverkad”. Jag skrattade till och tyckte det var absurt! Hade inte rökt cannabis på två dagar, och ett eventuellt litet rus varar i ca. 2 timmar. Men fick åka med till stationen på förhör och för urinprov. Det kom 4 stycken patruller som parkerade utanför vårt hus. Är väldigt omtyckt av grannarna, och detta hade chockat dem alla totalt fick jag höra senare. Jag passade ju deras barn och var (är det fortfarande) omtyckt av alla. Polisen hade gått in i min lägenhet, genomsökt den i 3 timmar. Sprungit upp och ner med hundar mellan källaren och min lägenhet. Allt detta utan att ens nån gång meddela mig att de skulle även göra en husrannsakan. Vilket dessutom inte är lagligt enbart baserat på misstanke för eget bruk.
Jag hade väldigt ont i ryggen och fick sitta långa stunder på väldigt hårda bänkar. Jag blev tvingad och förnedrad att klä mig av naken inför två kvinnliga poliser. Sedan fick jag urinera övervakat och ge över mitt piss till en polis. Sen fick jag efter en stunds väntan, på obekväma bänkar, sitta inne på polisförhör i 2 timmar. Jag berättade att jag är sjuk och att jag självmedicinerar. Den stora insatsen i min lägenhet, som kostade skattebetalarna hundratusentals kronor i förlorade resurser, resulterade i 4 st torkade cannabisblad, sammanlagt vägt 3,3g. Som dessutom var av industrihampa och innehöll inte THC halter höga nog att klassas som narkotika i Sverige. De var pressade i en tavla som dekoration. Men tekniska labbet hade struntat i att testa THC halten. Fick böter på närmare 7000sek, som sjukskriven, ensamstående mamma. Och självklart två anmärkningar i brottsregistret, ”eget bruk” och ”innehav”.
Jag hade börjat må så bra av att ha slutat med alla receptbelagda mediciner och bara självmedicinerat på cannabis, så jag hade till och med kontaktat Göteborgs universitet för att kolla hur mycket jag hade kvar av min utbildning till historielärare för gymnasiet, som jag kämpat väldigt hårt för. Fick studera in hela gymnasiekompetensen på Komvux, gjorde det på 2 år istället för det normala, 3. Jag var sugen på att vidareutbilda mig, och eftersom min mamma är lärare och dramapedagog, och pappa läkare (båda är för en legalisering av cannabis), så kände jag att en historie- och samhällskunskapslärare skulle passa mig perfekt. Fick nästan bara MVG i alla ämnen på gymnasiebetyget från Komvux, och kom genast in på historielärarlinjen.
Men pga av mitt sjukdomstillstånd, så var jag tvungen att avbryta studierna för 4 år sen. Har bara 1,5 år kvar, och hade tänkt studera färdigt nu då jag blivit så mycket bättre. Tack vare CANNABIS. Men eftersom jag nu blivit stämplad en ”missbrukare” och har anmärkningar i brottsregistret, så kan jag inte längre utbilda mig till lärare. Alla skolor kräver utdrag från brottsregistret. Det är ingen praktikplats, som är obligatoriskt för en examen, som tar emot någon som fått straff för ”narkotikabrott”. Polisen förstörde alla mina drömmar och planer för framtiden. De krossade alla möjligheter för mig att utbilda mig till lärare, eller kunna jobba inom det yrket. Och jag är för gammal för att vänta på att det ”försvinner”, det här var min lucka. Har redan slösat bort 4 år av mitt liv då jag varit nerdrogad av den svenska sjukvården.
Tycker ni detta är ett rimligt sätt att behandla kroniskt sjuka människor, som redan har det otroligt svårt och jobbigt? För att jag suttit hemma i lugn och ro, ensam på mitt rum på kvällarna, då min son sover långt borta på sitt rum, och självmedicinerat mina extremt besvärliga symptom, ska jag stämplas och betraktas som ”kriminell” och ”missbrukare”. Jag undrar hur ni sover om nätterna?
Jag har inte haft pengar på länge, och inte råd att köpa cannabis så ofta på den senaste tiden, vilket säkert i sig bidrog även till att jag akut blev så mycket sämre. Men idag fick jag äntligen pengar. Innan jag skrev detta, var jag ute på balkongen och rökte en fet joint. För första gången på 10 dagar, hade jag återigen inga symptom i kroppen. Jag brast i gråt igen. Den senaste tiden har varit väldigt påfrestande. Och den känslan då precis alla dina symptom och värk och illamående bara försvinner, är nästintill religiös. Nu har jag suttit och skrivit på detta ett tag. Tyvärr sitter inte effekten av en joint i mer än ca 2 timmar, sen får jag röka en ny. Borde egentligen ha tillgång till betydligt starkare TCH/CBD, vilket man får av cannabisolja. Men eftersom denna underbara, medicinska växt, klassas som ”narkotika”, i samma grupp med förödande och dödande opiaterna, så får jag nöja mig med dessa korta stunder av symptomfrihet, vilka i sig har i stort sätt räddat mitt liv, och givit min son sin mamma tillbaka.
Nu är det dags att fixa en ny joint, för att medicinera mina symptom. Men om det är kallt ute, så använder en förångare till cannabisen hemma, istället för att röka. Man andas in ånga och får den medicinska effekten på ett hälsosamt sätt, och det ger absolut ingen lukt. Måste även få sjukhusbehandling, men tills jag blir remitterad om ett par veckor, så kommer cannabis att hålla mig i ett hyfsat fungerande tillstånd och vi ska snart ha filmkväll med min son. Så var så goda. Ring Göteborgspolisen och skicka hit dem igen. Spendera en massa resurser ni kunde lägga på att lösa riktiga brott, och jaga istället oskyldiga cannabisbrukare.
Eller kanske åk hem till kvinnor och män som blir misshandlade hemma? Som när mitt ex var våldsam mot mig, och misshandlade mig i 2 år. Ofta ringde jag polisen då, och oftast fick man höra ”Alla patruller är upptagna just nu. Jag ska se om jag kan skicka någon dit om några timmar”. Ja några timmar är ju bra, då ditt fulla ex står med en kniv utanför badrumsdörren, där du låst dig in med ditt barn, för att ringa polisen…. Som ofta inte kom… Undrar vilken ensamstående, kroniskt sjuk mammas lägenhet de då var upptagna med att husrannsaka?! Då mitt ex försökte döda mig…
Det är MIN kropp! Det är MIN sjukdom! Det är MITT lidande. Som jag sa, polisens insats gjorde att jag inte längre har något att förlora. Ni har redan förstört allt ni kan förstöra för mig. Snart kommer även Trafikverket att dra in mitt körkort, eftersom jag har ”drogmissbruk” och de ”litar inte på min förmåga att köra ett fordon”.
Precis som ett 2 timmar litet rus/lugnande känsla på kvällen, innan jag lägger mig, skulle påverka mitt körande då jag använder bilen kanske runt eftermiddagen nästa dag. Bilen är som min rullstol. Utan den kommer jag ingenstans. Har aldrig påträffats påverkad i trafiken. Aldrig varit med om en olycka. Aldrig kört påverkad. Precis som många av de receptbelagda droger som jag haft, som kräver ett eget omdöme av påverkan, och förmågan att köra, så kan man utan tvekan även bedöma sin grad av påverkan för att köra bil efter att man brukat cannabis, En medicinsk dosering ger knappt någon psykoaktiv verkan ändå, det är mest den kroppsliga symptomlindringen jag upplever. För precis som med alla mediciner, så försvinner biverkningarna efter ett tag.
Men bara för att polisen stämplade mig som ”kriminell” och ”missbrukare”, så kommer jag nu även förlora friheten att röra mig fritt. Har väldigt svårt att gå långa sträckor. Inga mer aktiviteter med sonen heller, för vi kan inte ta oss nånstans, utan att trötta ut mig och eventuellt trigga ett nytt skov.
Hela mitt liv är förstört pga att jag självmedicinerar med cannabis. Är detta rimligt nånstans? Och åter igen; Hur sover ni om nätterna!?
Jenni Göteborg
