Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen
Jag brukar säga att det i Sverige är tillåtet att påstå precis vilka myter och lögner som helst, så länge du stöder en fortsatt repressiv narkotikapolitik. Ingen kommer någonsin fråga efter evidens, vetenskapliga belägg, varför du använder långsökta korrelationer som faktaunderlag i föreläsningar eller varför du använder dig själv som referens i dina egna publikationer. Det spelar inte ens någon roll om du hävdar att hasch förvandlar ungdomar till satanister. Det existerar ingen myndighet som kvalitetssäkrar att informationen stämmer. Ingen ställs till ansvar för att någon skulle fara med uppenbara lögner i denna viktiga hälsofråga.
Detta har fått mig att funderar över hur långt lobby- och nykterhetsrörelsen är beredda att gå i sin skräckpropaganda. Det måste finnas en gräns där även den mest hårdföra förbudsivrare stannar upp. Tänker till. Frågar sig själv vad sjutton de sysslar med. En slags mänsklig gräns där även decennier av Bejerotsk indoktrinering måste ge vika för sunt förnuft.
Idag tror jag vi nått den gränsen.
Nedan två bilder föreställer en krönika av Lena Larsson, förbundsordförande i Anhöriga Mot Droger (AMD). Denna har Lena skrivit i senaste utgåvan av Narkotikafrågan, ett magasin från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS), en av Sveriges äldsta lobbygrupper på förbudssidan.
I vad som bäst kan beskrivas som paranoida fantasier raljerar Lena över påhittade situationer som till min kännedom enbart existerar i hennes huvud.
Jag, och många med mig, har många gånger talat direkt med Lena Larsson angående hennes påståenden om att cannabis ”sätter sig på psyket”. Vi har visat att påståendet om att drogen orsakar psykos och schizofreni är baserat på korrelationer och bristfälliga studier. Inga kausala samband har i dagsläget ännu påvisats.
- Amir Englund (cannabisforskare, King’s College) skriver om påståendet 2015.
- Magnus Callmyr (organisationssekreterare RFHL) bemötte påståendet redan 2013.
Lenas beskrivningar av avkriminalisering och legalisering har jag hittills bara sett från henne. Aldrig har det påståtts, även från de regeringspartier och ungdomsförbund som stöder mer liberalare cannabislagar, att knarket ska släppas fritt för vem som helst (oavsett ålder) att bruka, sälja eller bära på sig hur de vill. Varför känner sig Lena tvungen att ljuga?
Lena verkar tro att det enbart existerar EN sort cannabis. Som om drogen i alla typer och sorter plötsligt ökat mångfaldigt i styrka. Den typ av cannabis hon talar om är extremt sällsynt. Lena avslutar sin text med att fråga läsaren om de verkligen skulle vilja träffa en påverkad människa ”i kassan på Coop eller ICA?” . Till min kännedom har ingen någonsin påstått att cannabisbrukare ska arbeta eller köra ett fordon under påverkan.
Varför väljer RNS att distribuera denna text? Hur skulle denna hopplöst infantila åsiktsartikel om en viktig hälsofråga kunna bidra med något av värde till debatten?
Jag har min egen teori om varför. En icke insatt läsare kan missta Lenas text för fakta. En rädd läsare ifrågasätter inte en fortsatt repressiv narkotikapolitik, oavsett dess metoder. Skräckpropagandan lever och frodas hos lobby- och nykterhetsrörelsen.
