Bilden är tagen under invigningen av RNS lokalförening i Göteborg. Mannen på bilden är generalsekreterare Per Johansson från lobbyorganisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS).

Uppdatering

Dagen efter publiceringen av detta blogginlägg blockerades jag från RNS Facebookgrupp, och de raderade alla mina kommentarer sedan tre år tillbaka.

En läsare hörde av sig och tipsade om att Linda Nilsson från lobbyorganisationen WFAD numera arbetar inom Social Resursförvaltning i Göteborg. Jag undersöker detta påstående och finner att det stämmer. Inom Social Resursförvaltning i Göteborg arbetar alltså minst tre individer vi vet även är engagerade inom svensk droglobby; ordf Marina Johansson (ECAD), utvecklingsledare Ove Lundgren (ECAD) samt Linda Nilsson (WFAD).

Bakgrund

Dagen efter att Ann-Sofie Hermansson (S) i SVT Opinion anklagade ”partyknarkare” för gängvåldet i Göteborg, presenterade lobbyorganisationen Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) en stor nyhet; bildandet av deras lokalförening i Göteborg.

Ann-Sofie Hermansson. Bildkälla: goteborg.se

Beslutet kom inte som en överraskning, då RNS tidigare berömt Ann-Sofies uttalanden i media, gällande hennes inställning att försöka kväva gängvåldet i Göteborg genom att skuldbelägga drogbrukare. Personligen tror jag en effektivare metod varit att istället bara be gängen sluta sälja knark, men det kan vi ta upp en annan gång.

Jag vill givetvis medverka på denna invigning. Dessutom ser jag det som ett utmärkt tillfälle att även bli medlem i RNS. Anledningen är att RNS lokalförening i Stockholm så sent som 2016 medarrangerat en föreläsning med den ökända Allan Rubin. Vem vet, kanske bjuder de in Allan till att föreläsa i Göteborg?

Mina farhågor kring eventuellt framtida föreläsningar med Allan Rubin stärks när jag ser vem som ingår i RNS Göteborgs interimstyrelse; Dario Espiga (S).

Dario Espiga. Bildkälla: SVT

Förutom sitt hårda motstånd mot bevisat livräddande åtgärder som sprutbyte, var Dario nämligen år 2015 ordförande i lobbyorganisationen ECAD Sverige samtidigt som de i sociala medier skröt om sitt stöd till Allan Rubin.

Medverkar gör även företrädare för lobbyorganisationen World Federation Against Drugs (WFAD), där Per Johansson (RNS) även är styrelsesekreterare, samt Ulla Kungur, utvecklingsledare från Social Resursförvaltning i Göteborg.

För er som inte redan visste om det är ECAD Sveriges nuvarande ordförande kommunalrådet Marina Johansson (S), även ordförande för Social Resursförvaltning. Det var när jag ställde frågor kring detta samband som Marina utan återkoppling blockerade mig på Twitter.

Inflytandet från svensk droglobby i Göteborg går djupt och frågor bemöts med tystnad.

Marina Johansson: Bildkälla: ECAD

I RNS Facebookgrupp får jag bekräftelse att jag kan medverka på invigningen. För säkerhets skull mejlar jag även RNS kommunikatör Anna Öqvist, som några dagar senare återkopplar att jag är välkommen.

Invigningen startar

Efter en viss förvirring hittar jag äntligen rätt lokal, vid Järntorget i Göteborg. Inga lappar visar var invigningen är.

Jag hittar till slut rätt och kliver försiktigt in i lokalen där Per Johansson föreläser om RNS historia. Med ett fuskpapper i handen listar han de framgångar RNS hade under 80-talet genom den politiska påverkan de utövade mot svenska politiker. I publiken sitter ca 10 personer utöver de föreläsare som medverkar på invigningen. Medelåldern ligger på runt 60 år. Jag sätter mig bekvämt och tar det foto som pryder detta blogginlägg.

Av någon anledning slutar Per lista RNS framgånger vid årtalet 1988, och går istället över till att prata om sin syn på cannabis. Han pratar mycket och brett om preparatet, men påstår bland annat att naturlig cannabis som läkemedel bara är ett resultat av ”påverkan utifrån”, utan att närmare förklara vad han menar.

När han är klar sätter han sig direkt bakom och till vänster om mig, och Ulla Kungur (Social Resursförvaltning) får ta scenen. Hon presenterar den drograpport som görs varje år genom anonyma frågeenkäter till ungdomar i 9:e klass och årskurs 2 på gymnasiet.

För er som inte redan visste det är Ulla även med i något som kallas Kunskapskällar’n. Där hittar vi givetvis utvecklingsledaren Ove Lundgren, även han medlem i lobbyorganisationen ECAD Sverige.

Drograpporten

Genom hela Ullas presentation rapporterar hon om positiv statistik, som att färre ungdomar brukar alkohol och droger. Hon presenterar även negativ statistik, som att fler ungdomar tror att cannabis skulle vara ett harmlöst preparat som inte orsakar någon skadeverkan.

Vad som dock förvånar mig är att all positiv statistik presenteras som ett resultat av deras drogförebyggande arbete och Sveriges restriktiva narkotikapolitik. Men all negativ statistik påstår hon är ett resultat av ”påverkan utifrån”, dit hon räknar ”kultursidor”, synen på cannabis i media, en tillåtande attityd etc.

Jag räcker därför upp min hand och frågar Ulla om vilka belägg hon har för dessa samband. Hon tänker efter ett tag och svarar att de inte har några belägg, men att man ”tror att det är så”. Nu ifrågasätter plötsligt en annan person i publiken dessa motstridiga siffror. En liten debatt utbryter och flera personer börjar fråga sig hur det egentligen ligger till med slutsatserna man drar kring denna statistik.

Linda Nilsson (generalsekreterare WFAD) tar plötsligt ordet och avslutar debatten genom att med med hög röst försvara drograpporten.

Per Johansson utlyser direkt efteråt 5 min paus.

Saker hettar till

Jag tar Per i hand och frågar honom om han vill komma i kontakt med personen som ligger bakom majoriteten av ansökningarna för naturlig cannabis som läkemedel, med bakgrund av Pers påstående att licenserna skulle bero på ”påverkan utifrån”. Per blir märkbart påverkad och anklagar mig på plats för att vara fånig som ”agerar ombud”. Han vägrar ta emot mitt erbjudande om att upprätta en dialog med orden ”vill han kontakta mig så kan han ju bara ringa. Mitt nummer finns på vår hemsida”.

Jag försöker förklara för Per att personen bakom majoriteten licenser för naturlig cannabis som läkemedel inte kunnat känna till hans påståenden kring ”påverkan utifrån” innan själva invigningen, men han vägrar lyssna.

Plötsligt avbryter Per mig och frågar om det är jag som är ”snillet”. Han avser det namn jag använder i sociala medier och till denna webbplats; snilletjohan.

Jag svarar att det stämmer, varpå Per genast blir sur och anklagar mig för att ”håna dem på Twitter”. Jag frågar honom om det är något osant jag skrivit som han vill bemöta, men Per ignorerar frågan. Istället börjar han högljutt ifrågasätta mitt syfte med besöket på invigningen med frågor som ”vad gör du här? Vad vill du? Du vill ju inte bli medlem i RNS.”.

Då jag svarar att jag visst avser bli medlem i RNS blir Per ställd, och tystnar i några sekunder. Sedan säger han att ”bara så du vet, vi kommer inte godkänna din ansökan. Som drogpolitisk talesperson i Piratpartiet kan du inte vara medlem i RNS, våra ståndpunkter går åt olika håll. Piratpartiet vill ju legalisera knark!”.

Jag förklarar för Per att jag personligen inte vill legalisera droger (jag vill däremot utreda nyttan av en eventuell legalisering med tillhörande reglering). Då tystnar han igen, och utbrister ”Moderaterna hade ju aldrig godkänt att en socialist blivit medlem, eller hur?”. Jag förklarar för honom att en socialist med största säkerhet kunnat bli medlem hos Nya Moderaterna, och att jag fortfarande avser söka medlemskap hos RNS.

Nu ändrar sig plötsligt Per och menar att jag inte kan bli medlem i RNS, enbart pga att jag är Piratpartist. Jag frågar honom tålmodigt varför partitillhörighet skulle ligga i vägen för ett medlemskap. Då ilsknar Per till och nickar mot dörren till lokalen med orden ”Du… detta möte är enbart till för medlemmar i RNS. Du får gå härifrån” varpå han leder mig mot dörren.

Jag påpekar återigen att jag avser bli medlem i RNS, och påminner Per om det godkännande att medverka jag fått från deras kommunikatör Anna. Per vägrar lyssna och avbryter mig med arga handgester. I ett försök att lugna honom ber jag om att få tillgång till RNS stadgar, vilka är mycket svåra att finna någon annanstans. Per fortsätter fösa mig mot dörren med orden ”vill du se våra stadgar får du skicka ett mejl. Du kommer inte få dem av mig!”.

Plötsligt ställer sig Linda Nilsson, generalsekreterare i lobbyorganisationen WFAD framför mig med ett papper jag tolkar vara en medlemslista. ”Du är inte medlem i RNS! Du ska inte vara här!” utbrister hon och spänner ögonen i mig, samtidigt som hon upprepade gånger pekar med en penna mot pappret hon har i sin hand.

Linda Nilsson, WFAD. Bildkälla: Accent magasin

Jag är nu omgiven av 3-4 personer, som allihopa med barska röster säger åt mig att lämna lokalen. De står tätt inpå mig och täcker med sina kroppar alla vägar tillbaka in i lokalen. Smått chockad väljer jag att avsluta min vistelse, tar Per i handen och lämnar lokalen.

Dörren slår hårt igen bakom mig. Det är knäpptyst i byggnaden och folk omkring tittar förvånat mot mitt håll.

Jag står kvar ett tag och försöker förstå vad det var som nyss hände. På bara några minuter förvandlades jag från att vara en välkommen gäst, till någon som RNS desperat försöker hålla borta från sin verksamhet. Jag förstår ännu inte varför.

Svensk droglobby framstår som smärtsamt rädda för åsikter som inte ryms i deras ekokammare. Så vilket är verksamhetens egentliga syfte i Göteborg?